Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Det svåraste är att lämna mina elever”

Framför mig i stentrappan går Sten-Göran Thorell. Oräkneliga gånger har han tagit de här trappstegen upp till sitt arbetsrum, men snart är det över. Efter 44 år som violinpedagog på Kulturskolan är det dags för pension.

Annons
”Jag förstår inte hur det är att inte kunna spela. Det är som ett extra språk att uttrycka sig på.” Sten-Göran Thorell går i pension efter 44 år som musiklärare på Örebro Kulturskola, men spelandet kommer han aldrig att sluta med.

Hans rum är stort och ljust. Här inne har tusentals musiklektioner ägt rum, lika många samtal förts och förtroenden delats.

– Det svåraste är att lämna mina elever, jag har träffat så sanslöst underbara ungdomar genom åren. En del har jag följt från det första stråkdraget och upp i vuxen ålder.

Tiden har gått fort, det konstaterar han med en huvudskakning och ett brett leende.

– Det är jättekonstigt, jag känner mig ju fortfarande som den där unge grabben som en gång började här. Men så springer jag på före detta elever som börjar bli lite äldre, och då inser jag att åren gått.

Vi backar tiden, går tillbaka till 1948 då Sten-Göran föddes i Helsingfors.

– Mina föräldrar var svenska, men min pappa jobbade som pastor i Finland.

Den där perioden är dock ingenting han minns – efter nåt år flyttade familjen till Göteborg, och när Sten-Göran var sju gick flyttlasset vidare till Örebro.

Att det blev just fiol är en slump.

– Min storebror Lars-Håkan spelade piano, och när det var dags för mig att välja instrument handlade det mest om vilket som passade bra ihop med hans.

Sten-Göran var åtta år då hans spellektioner började – och i gymnasieåldern då han slutade. Jo, ni läste rätt. Skoldagarna tillbringade han på Rudbecksskolan, och ett jobb som ingenjör hägrade. Men så hände något.

– Av en tillfällighet träffade jag min fiollärare Curt Gårsjö på stan, och han undrade om jag inte ändå skulle satsa på musiken? ”Jo, om jag får spela Chardas”, svarade jag – och det fick jag.

Efter avstickaren var Sten-Göran tillbaka på musikbanan igen, och den här gången för gott. Ingenjörsplanerna stoppades åt sidan, och i stället blev det vidare utbildning på Örebro musikpedagogiska institut som det hette då.

”Sen har det bara rasslat på”, som Sten-Göran själv uttrycker det. Jobbet på Kulturskolan dök upp direkt, och under sjutton år ingick det också i tjänsten att undervisa i fiol på den musikhögskola han själv en gång gått.

– I 42 år har jag också varit ledare för Kulturskolan i Lekeberg, och eftersom jag under 22 år även bodde i Fjugesta blev jag lärare i kyrkans musikskola där. Något jag kommer fortsätta med efter pensioneringen.

Finns det någon person som musikaliskt betytt särskilt mycket för dig?Sten-Göran behöver inte tänka länge.

– Det finns många, men jag är otroligt tacksam för Tibor Fülep som gav mig en gedigen utbildning. Det var också han som tog över Sara efter mig.

Sara?– Ja, Sara Trobäck, som i dag är förste konsertmästare i Göteborgssymfonikerna. Vi började spela i Mullhyttans skola när hon var fem, och är en ”once-in-a-lifetime” när det gäller begåvning.

Vi kommer in på annat som ligger Sten-Göran varmt om hjärtat – Kulturskolans kammarorkester, bestående av högstadie- och gymnasieelever.

– Sedan 1971 har orkestern varit mitt skötebarn, och mängder av konserter och 16 utlandsturnéer har det blivit. Just nu repeterar vi inför en konserthelg i början av mars då vi ska framföra Händels Messias.

Hur känns det att lämna Kulturskolan efter 44 år?– Det här är en underbar arbetsplats, med fantastiska och professionella arbetskamrater. Vi är väldigt stolta över skolan, eleverna och vad vi gör tillsammans. Det blir svårt att lämna.

En av Sten-Görans alla elever är Nichelle Johansson. Hon har haft Sten-Göran som lärare sedan nioårsåldern – i dag är hon 18.

Har alltid Bibeln på nattduksbordet

Namn: Sten-Göran Thorell.

Ålder: Fyller 67 inom kort.

Yrke: Under 44 år violinpedagog på Örebro Kulturskola, men från och med mars pensionär.

Bor: I Ekeby-Almby, Örebro.

Familj: Gift med Birgitta sedan 12 år tillbaka. Bland Sten-Görans närmsta ingår också de vuxna barnen Victoria och Alexander samt barnbarnen Minella och Felicia.

På fritiden: Engagerad i Immanuelskyrkan. Sommartid blir det en hel del segling. Använder gärna händerna, till exempel till att snickra. ”Jag har byggt en stor del av huset vi i dag bor i.”

Stolt över: ”Kulturskolan förstås. Men privat är jag också mycket stolt över min familj. Jag har fantastiska barn och barnbarn.”

Något de flesta inte vet om dig? ”Jag har en traktor, och hjälper gärna grannar att gräva och ploga. Det är rejäl kontrast att åka från dirigerande till att köra Grålle.”

På nattduksbordet: ”Bibeln ligger alltid där. Och just nu också boken ’Den oväntade resan’, av Simon Ådahl.”

Mer läsning