Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dilemmat: Ensam på midsommarafton

Midsommar närmar sig och alla dina vänner verkar ha något för sig – men inte du. Du får fira ensam, och det vill du inte.

Annons
Hur gör du? Att bjuda in sig själv på festen eller fira midsommar ensam? Det är frågan.

Är det OK att ringa upp en kompis och fråga om man kan hänga på ett midsommarfirande fastän du inte är bjuden? Det är frågan på juni månads Dilemma som panelen svarar på här. Men vi vill gärna höra dina reaktioner också, så gå in och diskutera på na.se/helalivet

Hanna Cielo Welin:

"Det där med att bjuda in sig själv är alltid knepigt tycker jag. Det beror lite vad det är för typ av fest. Är det midsommarfirande med bordsplacering så skulle det vara respektlöst att försöka nästla mig in. Men är det ett midsommarfirande som tas lite med en klackspark – knytkalas och kom så många ni vill – då tycker jag att det är ok att fråga sin kompis om man får följa med.

Fast å andra sidan får man kanske skylla sig själv att man står med skägget i brevlådan. Varför har inte jag frågat mina vänner tidigare vad de har för sig? Klantigt.

Eller, varför har inte jag själv i god tid ordnat ett midsommarfirande och bjudit in mina vänner till det? I vårt överplanerade samhälle så krävs det att vara ute i god tid.

Sen kan jag tycka att det inte skulle vara så hemskt att faktiskt missa ett midsommarfirande, vad är väl en bal på slottet … Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles ... alldeles underbar!

Äh! Ring din vän. Förklara att du är en oplanerad klant och bjud in dig själv och ha så fantastiskt roligt.

Skål och gutår!"

Rebaz Ismail:

"Jag tror att den här frågan har en del med kulturen att göra, samt hur gammal man är. I min ålder hoppas jag att jag har lyckats med att ha sådana kompisar som tänker på mig i situationer där jag är ensam.

Därför tvekar jag inte att ringa en kompis för att vara med honom/henne och fira midsommar, detta om kompisen godkänner det.

Man behöver kompisar i situationer där man känner sig ensam. Varför ska annars vi kalla varandra för kompisar? "

Eva-Britt Hult:

"Det är klart jag kan ringa en kompis. Men då ringer jag en kompis där jag vet att det är en blandad samling som ska fira tillsammans.

Jag skulle inte ringa någon som sedan många år firar med sin partner och andra fasta par. Det känns som för slutna sällskap att fråga om man får komma in i. Risken är också att man skulle känna sig ännu mer ensam när de associerar till årens alla tidigare händelser, förutom att det även kan bli för komplicerat för kompisen att förklara för de andra varför jag skulle vara med. Det är inte säkert alla skulle gilla.

Men till kompisen med ett mer blandat gäng skulle jag ringa och erbjuda mitt glada sällskap och min goda oemotståndliga senapssill. Den brukar dessutom vara vanebildande. Så nästa år ringer de troligtvis och vill ha mer sill – och min leverans."

Bert Stålhammar:

"Det beror förmodligen mycket på vilken ålder man befinner sig i. För ungdomar tror jag att det inte bara handlar om midsommarfirande utan om att på något vis ha hamnat utanför gänget.

Själv skulle jag aldrig kunna tänka mig att ringa någon och be att få hänga på. Under midsommar finns så oerhört många firanden på alla möjliga platser så om det gäller att få uppleva lite stämning så är det bara att åka ut i det gröna. Vid busväder kan som bekant tv:n, sill och jordgubbar vara ett perfekt sällskap."

Mer läsning

Annons