Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dottern testar banden

Varför är mor- och dotterrelationen svårare än andra relationer? I avsnitt två av vår miniserie om mor-dotter-relationen ger terapeuterna Lillemor Högerås och Charlotte Eriksson några förklaringsmodeller.

Annons

– Man bör skapa en så god relation som möjligt till sin dotter före tolv års ålder, säger psykoterapeut Ann-Charlotte Eriksson.

Anledningen är att det ofta uppstår problem under några år i mor-dotter-relationen med början vid ungefär 14 års ålder. Det är år då dottern testar banden och anknytningen till sin mor på sitt speciella sätt.

– Tycker hon om mig ändå fastän jag bär mig åt så här?

Enligt Ann-Charlotte Eriksson gäller det att möta det 14-åriga barnet med samma metod som man möter treåringen.

– Man ska fortsätta att visa att man bryr sig. Och så får man försöka att inte bli arg på barnet och själv agera som ett barn utan uppföra sig så vuxet som möjligt i de många testsituationerna.

Om mamman och dottern kommer ur tonåren på någorlunda bra sätt brukar deras relation sedan växa i positiv riktning menar Ann-Charlotte Eriksson.

– Anknytningen till modern förstärks ofta då dottern själv skaffar eget hem och får barn.

Vad är det då som har gått snett när vuxna döttrar har det besvärligt med sina mödrar?

– Det är många olika saker. Ibland handlar det om dålig anknytningsprocess under barndomen. Men det kan också handla om att modern inte kan acceptera att dottern håller på att bli vuxen utan fortfarande behandlar henne som ett barn.

– Många tonåringar är känsliga för kritik. De behöver bli bemötta med värme, kärlek och förståelse. Men de behöver också få fortsatt fasthet från föräldern.

– Många är rädda för separationen då barnet ska ut i vuxenlivet, men i det skedet får man lita till anknytningen man gjort långt tidigare.

Ann-Charlotte påpekar att det inte bara är mor-dottern som kan krisa i tonåren.

– Det kan vara nog så svårt mellan pappor och pojkar, men det brukar inträffa först då pojkarna kommit upp i 17–18-årsåldern, säger Ann-Charlotte Eriksson.

Som förälder behöver man inte vara så orolig för att göra fel. Det viktiga är att man står för det man gjort och ber om förlåtelse då något gått snett.

– Det är bra att barnet får se att även föräldrar kan göra fel. Att det inte är någon katastrof om någon höjer rösten, för man kan bli sams igen efteråt.

Om mor-dotter-relationen är skakig i vuxen ålder kan även oskyldiga kommentarer tas på fel sätt.

– När man märker att något man sagt tagits emot på fel sätt är det bra att försöka att reparera det så snabbt som möjligt. ”Men det var inte så jag tänkte/menade”.

Fotnot: Ann-Charlotte Eriksson är legitimerad psykoterapeut och arbetar på Sankt Lukas i västra Bergslagen, det vill säga Karlskoga och Kristinehamn.

God grund.– Det gäller att ha en god grund att falla tillbaka på då relationen till tonårsdottern knakar, menar Ann-Charlott Eriksson.

Mer läsning

Annons