Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett liv med psoriasis

– Ibland känner jag mig jättegammal. Jag vill göra precis som alla andra ... jag vill leka, hoppa, springa som mina kompisar. Men det går inte.
Fredrikke Carlsson i Vretstorp ska fylla 15 i sommar. I nästan hela sitt liv har hon levt med sjukdomen psoriasis. Här är hennes historia.

Annons
Fredrikke Carlsson. Här med lillebror Algot.

– Första gången jag förstod var på lekis. Det var en jättevarm dag, och jag tog av mig jackan och vek upp min tröja. Ett av de andra barnen frågade vad jag hade på ryggen, och jag sa att det var psoriasis. Då kom en av lärarna och bad mig sätta på mig jackan igen, för att mina kompisar skulle slippa se.

Fredrikke sitter i solen hemma i trädgården. Här i den röda släktgården har hon bott sen hon föddes. Det vackra landskapet skär sig mot det hon berättar:

– Jag ville inte ta på mig jackan, och jag kämpade emot när de försökte få den på mig. Jag minns att jag bet den ena läraren i handen, sen sprang jag ut på vägen. Tänkte att det inte var så långt hem, att jag skulle gå.

Men Fredrikke kom inte särskilt långt. I stället blev hon tillbakaburen.

– Jag var jättearg. Varför skulle jag ha på mig jacka när ingen annan hade?! Men så sträckte läraren jag bitit fram sin hand emot mig: ”Vill du att jag ska visa det här för din mamma?” Och det ville jag ju inte. Så då tog jag på mig jackan. Sa inget hemma, jag hade ju bitit en lärare ...

Det skulle dröja ända fram till förra året innan Fredrikke tog fram sin historia för någon. Forskare och specia-listläkare från hela världen hade samlats i Stockholm, och genom sitt engagemang i förbundet ”Ung med psoriasis” hade hon blivit inbjuden för att prata om sitt liv med sjukdomen.

– Jag skrev ner alla minnen, och mamma blev nog lite chockad när hon fick veta.

I dag kan Fredrikke se hur den där händelsen i barndomen satte sina spår. Hur grunden lades för hennes sätt att se på sig själv.

– Ända fram i femman försökte jag dölja mig. I skolan fick jag höra att jag hade mjäll på ryggen, och att det fanns schampo som tog bort det. Varje morgon valde jag noga vilka kläder jag skulle ta för att täcka över det som behövdes, försökte göra mig osynlig i gympans omklädningsrum.

Så en dag fick Fredrikke nog. Hon såg fram emot att börja sexan på Engelska skolan inne i Örebro, och hon bestämde sig.

– Jag tänkte att jag orkar inte vara så här konstig. Ville inte vara nån annan, ville vara mig själv. Så jag började klä mig som jag ville, slutade att gömma mig. I dag skäms jag inte längre. Visst frågar mina klasskompisar om min psoriasis ibland, men det känns mer som av nyfikenhet än av rädsla.

Fredrikke talar osentimentalt och rakt på sak. Med vana rörelser hjälper hon sin lillebror Algot upp i knät.

– Psoriasis har alltid varit en del av mitt liv, och jag vet inte hur det är att vara normal eller hur man ska säga.

Hon försöker beskriva några av de vanligaste fördomarna hon möter, berättar om en helt annan kamp som dykt upp de senaste åren.

– Många tror att psoria-sis enbart är en hudsjukdom, men den kan vara så mycket mer. Som det här med lederna till exempel. Det heter artrit.

Fredrikkes leder började göra ont för några år sedan, och till sist valde hon att sluta med den elitgymnastik hon ägnat sig åt.

– Det gjorde ont i knäna, blev värre och värre – och på vintern fick jag sedan också jätteont i hälsenorna. Som om nån gick bakom mig och klippte mig i hälarna med en häcksax.

Fredrikke berättar om läkarnas svårighet att ställa diagnos, om vanmakten över att inte hitta någon lindring, och om den obehagliga känslan av att inte riktigt bli trodd.

– Ibland känns det som om läkarna tänker att jag är ett problem, som om de tror att jag hittar på. Men varför skulle jag göra det?

Hon berättar om uppgivenheten under vissa idrottslektioner i skolan:

– Det har funnits idrottslärare som inte förstått. Som sagt ”kom igen Fredrikke, försök lite”, som om de tror att jag bara vill slippa sånt jag tycker är tråkigt. Jag försöker inte undvika nåt, men har jag en dålig dag kan jag inte springa. Det gör för ont.

Irländska varghunden Oden dyker upp nerifrån hästhagen. Han lägger sin stora golfbollsnos mot Fredrikkes ena axel – nästan som till tröst. Fredrikke klappar hans grårufsiga huvud.– Ibland känns det som om folk inte tror på mig, som om jag bara skulle vara känslig. Men så är det ju inte. Jag vill inte vara annorlunda.

Den 4 juli är det åter dags för Fredrikke att prata inför världens experter. Uppenbarligen gick det så bra i Stockholm förra året att hon nu bjudits in till Paris där det ska hållas internationell psoriasiskongress. Resten av sommaren ska handla om att fylla 15 och om lata sköna dagar.

– Jag älskar sommar och sol, när det är varmt mår jag alltid bättre. Numera är jag inte rädd att visa mig i bikini, och jag åker gärna och badar. Men jag undviker att simma i grupp – håller mig ofta en bit ifrån de andra. Är så rädd att någon ska komma emot mina hälar.

@NA Fråga:Så vilket är värst? De torra fläckarna på huden eller smärtan i lederna?

– Det jobbigaste är nog lederna, för den biten är svårast att förstå för andra.

Just denna dag är dock en rätt bra dag. En dag utan så mycket smärta. Fredrikke tar upp Odens älsklingsboll fäst i ett långt snöre, och snart är leken i gång.

TEXT: Heléne Berzelius

019-15 50 90

[email protected]

BILD: KICKI NILSSON

019-15 53 95

[email protected]

Fredrikke Carlsson

Ålder: Fyller 15 år den 2 juli.

Bor: Växlar mellan mamma i Vretstorp och pappa i Örebro.

Familj: I Vretstorp finns mamma Ulrika, bonuspappa Mattias samt syskonen Carl-Oskar (snart 17), Leander (13), Algot (1 ½) och Gerda (snart fem månader). I Örebro finns pappa Karl-Erik.

Husdjur: Två hästar, en irländsk varghund, en kanin, en chinchilla, en hamster och två katter. ”Plus en vildkatt som flyttat in i ladan på egen hand.”

Skola: Internationella Engelska skolan i Örebro. I höst väntar nian.

På fritiden: Leka med småsyskon, umgås med vänner, ta hand om djuren.

Gillar: ”Att bara få vara, och umgås med alla mina nära.”

Ogillar: ”Kyla, det ska vara sommar året om!”

Mer läsning

Annons