Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han Hon HEN

Begreppet hen är på tapeten, och man undra varför just nu. Kanske har det att göra med den klassiska pendeln tes, antites, syntes. Samtidigt som jämställdheten ökat i många avseenden ser vi just nu en värre polarisering mellan könen än på länge. Gå in i en leksaksaffär, så förstår ni vad jag menar.

Annons
Dockorna är gjorda av Örebrokonstnären Maria Friberg.

Ska vi börja med det rent språkliga? I svenskan har vi inget könsneutralt pronomen som syftar på en person. Vi säger ”han” eller ”hon”, och kan använda ”den” om personen, eller ”det” om barnet. Men många tycker att man behandlar en människa lite som ett ting om man använder den eller det. Därför vore det lägligt med ett mer neutralt pronomen, som syftar på en person.

Per Anders Jande på Språkrådet tycker att det finns sammanhang där ”hen” är väldigt användbart.

–Det kan till exempel vara när myndigheter ska skriva om nya bestämmelser. Nu får man göra omskrivningar eller skriva ”den” om en person, och det är inte alltid så lyckat, säger han.

@NA Fråga:När jag skriver en faktatext, till exempel om den nya begravningslagen, känns det opersonligt att skriva ”den” när jag syftar på en person som förlorat en anhörig. Kan, eller bör, jag skriva hen?

–Begreppet är så nytt, och så politiskt laddat, att det ännu är för tidigt att skriva ”hen” i en sådan text. Men på sikt är det ett bra exempel på hur användbart ”hen” är, säger Per Anders Jande.

Han tycker att det är lite konstigt att det blivit en så upprörd debatt, men menar ändå att man måste ta hänsyn till debatten när man väljer sina ord.

Även Helena Hill, som är idéhistoriker och undervisar på Södertörns högskola, är positiv till hen.

–Jag tycker att det är jättebra med ett könsneutralt pronomen, det behövs. Men jag tror inte att det blir så lätt att införa det.

Ett användningsområde handlar om dem som har en mer sammansatt könsidentitet. De som kan kallas transsexuella, men som inte vill byta kön, behöver ett pronomen som de kan göra till sitt.

Många har också reagerat på att vi är så fokuserade på vilket kön ett barn har. Polariseringen av könstillhörigheten har ökat märkbart under de senaste åren. När jag skulle köpa en välkommen till världenpresent till min systerdotter för fem år sedan fick jag för första gången frågan i en bokhandel ”Är det till en pojke eller flicka?” Expediten ville veta vilken färg hen skulle välja på omslagspappret.

I leksaksaffären är utbudet uppdelat i en skär och en svartgrönblå avdelning, i klädaffären kan du inte hitta kläder i glada färger på pojkavdelningen, och storlekarna är mindre på flickavdelningen. Redan i förskoleåldern ska flickor ha mer åtsittande kläder än pojkar.

–Ja, det är tydligt att polariseringen har ökat på 2000-talet. Det är antagligen ett svar på att jämställdheten ökat. När det ena blir starkare, blir även motrörelsen starkare, säger Helena Hill.

Barnen blir ständigt påminda om att deras kön påverkar hur de blir behandlade av den skenbart jämställda vuxenvärlden. Vad det än står om lika behandling i läroplanen är förväntningarna på pojkar och flickor olika både i förskola och skola. Barnboken om ”Kiwi och monsterhunden”, drog i gång debatten, eftersom det aldrig avslöjas om Kiwi är pojke eller flicka, hen kallas hen. Boken väckte mycket starka känslor. Debatten har varit både intressant och onyanserad. Några har målat upp sin skräckbild av en framtid där barn inte ska få veta vilket kön de tillhör.

@NA Fråga:Finns det något fog för oron att feministmaffian vill ta ifrån barnen deras könsidentitet?

–Jag förstår inte riktigt den oron. Jag har varken pratat med någon, eller läst någon, som vill ersätta ”han” och ”hon” med ”hen”. ”Hen” är ett komplement. De starka reaktionerna tror jag beror dels på oron för det som är nytt, och på att starka feministfientliga debattörer använt det för att visa på vad stolliga feminister är, säger Helena Hill.

@NA Fråga:Kan begreppet ”hen” ha någon betydelse för jämställdheten?

–”Hen” kan inte göra någon revolution själv, men som en liten pusselbit i ett sammanhang där vi talar om könsroller och könstillhörighet kan det vara ett redskap.

Text: Astrid Lindén

019-15 50 34

[email protected]

Foto: Jonas Eriksson

019-155070

[email protected]

Så används hen

Hen uttalas med kort e, som i han eller hon.

När man ska böja ”hen” förordar Språkrådet att man även använder ”hen” som objekt, och ”hens” i genitiv. Exempel: Lena tog bilen och hämtade både hen och hens cykel, som stod vid stationen.

Hen är ett könsneutralt personligt pronomen som kan användas i stället för hon och han. Hen används oftast i meningar där konstruktioner med han/hon eller denne/denna blir otympliga eller missvisande: ”Om en anställd vill extraknäcka ska hen ha tillstånd från vd.”

Hen kan också användas konsekvent som ersättning för hon och han, oftast för att förfäkta åsikten att könsbenämning är ovidkommande, eller av personer som inte vill definiera sig enligt konventionella könsnormer.

Källa: Nationalencyklopedin

Mer läsning

Annons