Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helena Sträng: Helt plötsligt drabbades jag av svår avundsjuka

Annons

Avund är ingen vidare god mänsklig egenskap. Självklart ska vi vara storsinta och unna varandra framgång utan att bli avundsjuka. För avundsjuka är ju sjukt, det hörs på namnet. Brukar inte känna mig avundsjuk så ofta men i helgen, när jag strötittade på Facebook, drabbades jag plötsligt och oundvikligt.

Det var en liten, liten blåsippa, knappt synlig bland bladen, som fick mig känna avund. För jag hade ju hela dagen gått min vanliga runda och letat men det enda jag hittade var några gult envisa vårlökar.

Den plötsliga åkomman fick mig att börja fundera över sociala medier och vad vi väljer att dela med oss till de som i mer eller mindre hög utsträckning är våra vänner. För mycket bygger faktiskt just på att skapa avund. Vi lägger ut bilder på oss själva glittrigt leende i soliga semesterparadis, eller glatt skålande i bubbel en lördagskväll. Vi fixar till våra selfies för att bli, som vi hoppas, extra tjusiga, men resultatet kan lika gärna bli motsatsen, vi ser mest konstgjorda och märkliga ut i våra tillrättalagda leenden.

Facebook är bra, Instagram också, men nog bygger många av inläggen just på att skapa avundsjuka även om den där bilden på blåsippan egentligen är väldigt, väldigt oskyldig. Funderar över varför vi hela tiden vill vara värst. Men det är väl mänskligt det också.

Mer läsning

Annons