Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hemmafrun - en trend utan historisk förankring

Det råder en hemmafru-trend i media och 80-talister lockas till lek med en stil. Det är dock ingen renässans vi ser. Fenomenet med hemmafruar heller ingen stark historisk förankring och guldåren är förbi.

Annons

Hemmafrufenomenet har fått ett uppsving i medial uppmärksamhet de senaste åren, med draghjälp av tv-program som ”Desperate housewives” och ”Hollywoodfruar”. En undersökning som genomförts bland medlemmar på sajten familjeliv.se visade att mer än hälften av de svarande ville vara hemmafruar om de kunde.

– Det är något oreflekterat i det här. Det är inte många som tänker sig in i situationen att man då är helt beroende av någon annans försörjning och att man försätter sig i en beroendesituation och maktlöshet, säger Johanna Overud, historiker vid Umeå universitet.

Analysföretaget United minds förklarar i sin rapport ”80-talister, så funkar de” hemmafruvurmen bland unga som ”en lek med en stil” och att det som lockar är den ”estetiska, praktiska drömmen”, med kläder ”som hemmafruarna bär i Mad men”. Inte heller kommer 80-talisterna att förverkliga hemmafrudrömmen, enligt United minds. Overud oroar sig ändå för att unga kan lockas av ett liv utanför arbetsmarknaden.

– Risken finns att nya generationer inte fattar vidden av hur det har sett ut för kvinnor bara för ett antal decennier sedan när kvinnan varit i beroendeställning.

Det var först på 1800-talet i samband med industrialismen och borgarklassens framväxt som fenomenet med hemmafruar uppstod.

– Det fanns inga hemmafruar i bondesamhället. Kvinnor har alltid jobbat, om de inte tillhört adeln eller överklassen.

En ny typ av kvinnoideal växte fram och det blev en statusmarkör att kunna ha en hemmafru. När arbetarklassen, som såg upp mot borgarklassen, fick det bättre under 1900-talets första decennier började hemmafruarna dyka upp även där. Samtidigt som kvinnorörelsen växte sig starkare blev hemmafruarna fler. 1950-talet beskrivs som hemmafruns guldålder.

Hemmafruperioden pågick mellan 1920-30-talen till 1960-70-talen, då den dog ut. Familjereformer förändrade möjligheterna för kvinnor att ta sig ut från hemmet till arbetsmarknaden. Eva Moberg skapade rabalder med uppsatsen ”Kvinnans villkorliga frigivning” 1961, som ifrågasatte hemmafruaidealet. I början av 70-talet försvann sambeskattningen för gifta, vilket gjorde det mer lönsamt för båda makarna att arbeta och barnomsorgen utökades.

– Nu vill man hävda att en hemmafruperiod är tillbaka, men man kan i frågasätta om det stämmer.

Overud tror att den ”hemmafrutrend” som det nu talas om i media har att göra med en stor och stark medelklass, med nya ideal om inredning och hemmamiljö. Bloggar med fokus på pyssel, inredning och matlagning spär på trenden.

Socialförsäkringseffekt

– Sedan finns det ju bloggare som inte är hemmafruar utan försörjer sig på detta, som Clara Lidström bakom bloggen UnderbaraClara.

Hon ser också en politisk förklaring till varför begreppet plockats fram och dammats av.

– Det kan vara en socialförsäkringseffekt, att man hellre går in i en roll som hemmafru än blir stämplad som arbetslös.

Mer läsning

Annons