Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I dag fyller hela Örebros sagotant 80 år

Hon är seminören som bytte bana för att ägna sig åt något helt annat.I dag fyller hela Örebros dockteaterdrottning Lisbeth Hamping 80 år.

Annons

Har du varit på dockteater i Brunnsparken eller i Wadköping? Då är chansen väldigt stor att det är Lisbeth Hampings konstnärskap du har tagit del av.

– Det blir väl kanske så att många förknippar dockteatern med mig. Jag har ju hållit på så länge och var ensam i många år.

Lisbeths varma röst vittnar om en oförställd kärlek till sin naturliga publik – barnen.

– Barn är ju så underbart uppriktiga, ärliga. De visar sina känslor på ett äkta sätt som gör mig glad.

Det var kanske tur att det inte fanns något jobb som seminör när Lisbeth och maken Arne lämnade Västergötland för Örebro i början på 70-talet.

För karriären såg utstakad ut för Lisbeth, som hade jobbat flera år som först lantbrukskontrollant och sedan seminör. Hon var också engagerad som ordförande i Blå stjärnan, en organisation som hade bildats för att vara redo att ta hand om böndernas djur i händelse av krig.

– Jag minns när jag var ny som seminör och hade varit i Tidaholm. Då ringde det en bonde och sa: ” Grattis, du har blivit pappa! Det har kommit en tjurkalv och den ska heta Lisbeth”.

Vid sidan av jobbet hade Lisbeth varit amatörteaterengagerad hemma i Västergötland. Kanske var det därför biblioteket ringde upp henne i Örebro och undrade om hon ville bli sagotant i Stora Mellösa.

– Och på den vägen är det. Egentligen hade jag satsat på teater redan från början om inte min mamma hade avrått mig, du vet sådär som mammor gör.

När bibblan lade ner sagoverksamheten startade Lisbeth sin egen verksamhet i Brunnsparken 1988. Först som Lisbeth Hampings dockteater och sedan som Dockteaterhuset, när verksamheten övergick till att vara en ideell förening.

1993 flyttade Dockteaterhuset till Wadköping där föreningen har blivit kvar.

Lisbeth själv har däremot sällan suttit still länge.

– Det känns som om jag har tillbringat halva livet i min bil. Åkt runt i hela Sverige och Norge, släpat mina lådor och spelat.

Alltid ensam, men ändå inte.

– Jag har pratat med Gogo under resorna. Annars hade jag nog blivit helt galen där i bilen.

Gogo?

– Ja, det är min lurviga björn som jag har haft sedan 70-talet och som satt bredvid mig i passagerarsätet under de många resorna.

Lisbeths roll i Dockteaterhuset har förändrats de senaste åren. Numera spelar hon sällan teater själv, utan leder verksamheten.

– Det har tagit lite på axlarna och ryggen. Men föreningen har tretton personer som spelar teater i dag.

Hur mår dockteater som konstform i dag?

– Intresset har ökat. Fast intresset är fortfarande större i andra länder, som till exempel Kina, Japan, Indien och Tyskland.

– Som styrelseledamot i Unima, den nationella dockteaterföreningen, har jag fått chansen att spela teater över stora delar av världen, bland annat i Japan.

Dockteatern kommer förstås vara en del av 80-årsfirandet i dag.

– Jag har gjort i ordning en sorts jordglob som heter Världens barn, där dockorna har olika hudfärg. Jag vill inte ha några presenter, det är bättre att den som vill lägger pengar i jordglobens bössa. Det är en insamling till barn i världen.

Är du en lycklig 80-åring?

– Jamen, det är klart! Det är så roligt att leva.

Det här är Hamping

Namn: Lisbeth Hamping.

Ålder: Fyller 80 år.

Bor: Lägenhet i centrala Örebro.

Familj: Maken Arne, en son och två barnbarn. ”Arne och jag träffades redan på lantmannaskolan i Västergötland och började jobbade tillsammans inom samma kontrolldistrikt. Arne har alltid varit ett stort stöd för mig. Som pensionär har han blivit väldigt engagerad i Dockteaterhuset.”

Gör: Program- och verksamhetsansvarig i den ideella föreningen Dockteaterhuset i Wadköping. Hon startade verksamheten 1988 och har spelat dockteater i totalt 41 år. Jobbade tidigare inom jordbruket som lantbrukskontrollant och seminör.

Mer läsning

Annons