Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kriser är en del av livet

Livsomställningar. Få lever ett långt liv utan att åtminstone några gånger råka ut för svåra livsomställningar. Det kan vara skilsmässa, en nära anhörigs död eller arbetslöshet.

Annons
En del av livet. Sorg och förluster är en del av livet. Sorgen behöver få tid att läka så att vi kan leva sida vid sida med våra förluster.Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix

Hur vi hanterar våra kriser beror på hur väl rustade vi är. Det i sin tur hänger bland annat samman med hur trygga vi är med oss själva, en grundtrygghet som härstammar från den tidiga anknytningen till våra föräldrar.

Kropp och själ är nära förknippade. Obearbetade kriser kan ibland få rent fysiska uttryck och sätta sig i magen, huvudet eller ryggen. Om vi däremot klarar att hantera våra svårigheter i livet kan de få oss att växa, säger leg psykoterapeut Carin Britz, krisledare för S:t Lukas Sverige.

Egentligen talar hon hellre om livsomställningar än om kriser. Livsomställningar beskriver mer direkt vad det faktiskt handlar om, tycker Carin Britz. Långtifrån alla behöver proffshjälp för att ta sig igenom vanliga livskriser. Ofta räcker det att prata med nära och kära.

Det som händer rent fysiskt och psykiskt när vi hamnar i en kris är att hjärnan översvämmas av negativ information. Kropp och själ reagerar på en hotsituation med akuta stressignaler. Är vi något så när trygga i oss själva och i vår livssituation kan vi lättare hantera en kritisk situation. Vi upplever då, krisen till trots, att det nog kommer att ordna sig. Men livsomställningar kräver kraft och tar tid. De kan göra ont på flera sätt och ibland leder de till sorg.

”Det är ett sorgearbete att leva och om man inte förstår det blir man aldrig glad”, sa författaren Kristina Lugn en gång. Kloka ord, tycker Carin Britz. Krisen kan bli en påminnelse om att ta vara på nuet.

Det finns enklare och svårare kriser. När en gammal, sjuk förälder dör upplever vi sorg men innerst inne inser vi att ett långt liv oundvikligen måste ha ett slut. Desto svårare är det om någon i den yngre generationen dör före oss.

– Det värsta som kan hända är nog om ett barn dör. Att som förälder överleva barnen är en tung sorg, säger Carin Britz och påminner om psykologen Barbro Lennér-Axelssons ord ”Föräldrar och partners begravs i jorden, barn i hjärtat”.

För att kunna gå vidare behöver vi hantera sorgen och saknaden men kanske också leva hand i hand med den.

Hur vi hanterar krisen beror också på hur väl vi lyckas att rent mentalt förklara för oss själva vad som händer. Kanske kan vi till och med finna en mening i det svåra som sker. Det kan tvinga fram en nödvändig livsomställning. Men det finns gränser. Föräldrar som förlorar sina barn hittar ingen mening helt enkelt eftersom det inte finns någon.

– Nej, ett barn som dör är något fullständigt meningslöst. Trots det måste jag förlika mig med att mitt barn inte längre finns. Det kommer alltid att vara en saknad. Den försvinner aldrig men vi kan lära oss att leva sida vid sida med den. Sorg kan också vara att man blir bestulen på framtiden. Om ett barn dör innebär det att vi aldrig blir mor- och farföräldrar. Också det kan bli en sorg.

Det är skillnad på kris och trauman. En traumatisk händelse är alltid en kris men en kris behöver inte nödvändigtvis vara traumatisk.

Carin Britz tar exempel som tsunamin, Estonia och Utöya som svåra traumatiska händelser. Morden på Olof Palme och Anna Lindh är andra exempel på mer nationella trauman. Något oförutsägbart inträffar, något helt utöver det vanliga som vi saknar erfarenhet av att hantera.

Under den första fasen av själva olyckshändelsen väljer vi ibland att stänga av. Informationssystemet går ner, vi orkar inte, vi förtränger. Det kallas med psykologiska termer för copingfunktionen. Rent neurobiologiskt är det vår äldsta överlevnadssystem, säger Carin Britz och tar som exempel en dramatisk olycka som hon varit med om.

– Det var en allvarlig båtolycka. Båten förliste, jag befann mig långt ute på havet och kämpade för min överlevnad. Efteråt, när kustbevakningen kom, faran var över och jag var i säkerhet, blev jag först väldigt euforiskt, sedan trött.

Vid akuta faror reagerar vårt kroppssystem med adrenalinpåslag. Vi behöver kraft till att kämpa och kan då klara mer än vi kunnat ana. Och efter olyckan, när vi väl är i säkerhet, kan alltså tröttheten ofta komma. Ibland är den så stor att den ger en förlamande känsla av tomhet. Det som borde vara en lycklig stund när hotet är avvärjt förvandlas till total tomhet. Andra upplever motsatsen. De känner sig odödliga, kanske rent euforiska.

Coping, alltså den strategi som vi använder för att bemästra påfrestningar som drabbar oss, kan delas upp i två grupper: den aktiva/konfronterande och den passiva/undvikande. Att använda den passiva, undvikande strategin kan öka risken för att problemen blir mer långsiktiga. En person som försöker komma ur sitt problem genom att undvika det drabbas ibland av andra, rent fysiska problem som till exempel ihållande smärta. Den som försöker undvika problemet kanske väljer att vila mycket och krisen har då en snarast förlamande effekt.

Det finns hjälp att få också för den som lider av svåra obearbetade trauman som till exempel posttraumatisk stressyndrom. Det kan handla om trauman efter övergrepp, svåra olyckor eller krigsupplevelser. Carin Britz berättar om en speciell metod, EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing), som hon ibland jobbar med. Traumatiska minnen kan minska i intensitet och blekna.

De kriser som leder till sorg behöver få tid att läka. Förr i tiden talade man om ett sorgeår, vi hade ritualer som sorgband för att visa vår omgivning att vi hade det svårt.

– Vi i vår tid är så oroliga att vi stör. När vi ser att någon i vår omgivning mår dåligt måste vi våga fråga, våga visa att vi bryr oss. Det handlar om omsorgen om varandra, påpekar Carin Britz.

Sorg och förluster är en del av livet och vi människor klarar väldigt mycket. Men kriser och förluster är sällan jämnt fördelade. Vissa kan uppleva att de drabbas hårdare än andra. Frågor som varför just jag? är vanliga. Samtidigt är det inte så enkelt som att ett liv utan kriser blir lyckligare. Snarare kan det vara så att den som går igenom många svårigheter uppskattar livet på ett annat sätt. Nyanserna blir större, livet blir rikare. Så även om världen känns orättvis och grym så ger kriser livserfarenhet. Och vi kan leva sida vid sida med våra förluster.

Carin Britz berättar om väninnan som dog härom året.

– Plötsligt var vi en mindre i tjejgänget när vi träffades. På den första gemensamma middagen efter hennes död valde vi att som en ritual ha med ett kort på henne på middagsbordet. På så sätt var hon med trots att hon inte fanns längre.

Vi har blivit öppnare när det gäller att hantera livsomställningar, säger Carin Britz. Fler vågar söka hjälp när de inte mår bra.

– I dag ingår faktiskt krishjälp också i vissa hemförsäkringar. Det visar att vi tar problemen med livsomställningar på allvar.

’’ Att som förälder överleva barnen är en tung sorg.

Carin Britz

©SCANPIX SWEDEN 20031030Enköping. Minneslund med tända ljus. Allhelgonahelgen. Allhelgona. Alla helgons dag. Kransar. Gravkransar.Foto Fredrik Sandberg / SCANPIX Code 71420

Mer läsning

Annons