Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer om "Barn som upplevt våld"

Annons
OBS Bild på boken. OBS

Boken ”Barn som upplevt våld” har givits ut av Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, och den är sammanställd av Emma Widén.

Här har vi gjort några axplock ur boken som kan vara nyttiga för de flesta att känna till:

Risken för våld i hemmet ökar vid låg inkomstnivå, om föräldrarna inte bor tillsammans samt om barnet har utlandsfödda föräldrar. Den senare skillnaden försvinner dock om man tar hänsyn till hur familjerna bor. Barn som bor i hyreshus löper större risk att drabbas av våld jämfört med barn som bor i bostadsrätt, radhus eller villa.

Om barn som inte själva direkt drabbas av våldet skriver Rädda Barnen:

”Att leva i en familj där kvinnomisshandel pågår innebär också att exponeras för det förtryck och den kontroll som bildar bakgrund till själva våldet. Barnet ser och känner den skräck mamman känner och det ojämlika förhållandet mellan den som slår och den som blir slagen.”

Barnens frustration märks i att de

* har koncentrations- och inlärningssvårigheter

* har en bristande impulskontroll, att de är rastlösa

* rymmer hemifrån, isolerar sig eller börjar använda alkohol eller droger

* är grymma mot djur.

Barnen blir ofta ensamma eftersom

* de har svårt för det sociala samspelet

* de upplever sig som ”annorlunda” än andra

* de måste hemlighålla så mycket måste de har ständig kontroll på sina känslor och tankar, vilket gör det svårt för dem att agera naturligt.

* de är vana att läsa konflikter med våld och blir lätt aggressiva.

* familjen ofta flyttar för att undgå uppmärksamhet får de inte tid att knyta till sig kompisar.

Barns och unga har olika strategier för att undvika våldet:

* Försöka slippa se det, genom att gå undan eller fly hemmet.

* Förnekar våldet, inte prata om det. En del tror också att de har ”förtjänat” det.

* Ta ansvar för andra, vara till nytt för att höja sitt egenvärd, oftast en väg för flickor.

* Framför allt små barn fantiserar om att kunna förändra situationen, att kunna sätta stopp för pappans våld genom att skada honom.

* Identifiera sig med förövaren, göra om pappas våld till något bra och ta efter beteendet.

* Tycka synd om honom när han ”ångrar” sig och förlåta honom.

Hur kan man stödja dessa barn?

* Genom att bekräfta deras upplevelser, förklara att våldet inte är deras fel och berätta att de inte är ensamma.

* Genom att ge information om var de är och vad som händer runt omkring dem. De har levt i en otrygg miljö och behöver få en mer förutsägbar situation.

* Genom att se våldet och ingripa är något ungdomar betonar. Att se och ändå inget göra något är oförlåtligt, säger de.

Mer läsning

Annons