Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ofrivillig proggare fyller 70 år i dag

Googlar man namnet Ted Ström står det ” ... föregångare inom svensk proggmusik”. I dag fyller Ted 70 år. Under förevändning att skriva ett vanligt födelsedagsporträtt åkte jag till Nora för att lära mig mer om den mytomspunna proggrörelsen.

Annons

Familjen Ström har dukat för kaffe och marsipantårta i vardagsrummet i den charmiga trävillan. Hustrun Eva och yngste sonen Albin gör oss sällskap och vi samtalar om Nora som kulturort och om familjens inledande femton år i Mosås när de flyttade till länet.

Men jag vill ju veta mer om proggen, där Teds grupp Contact beskrivs som den tidiga rörelsens mest framgångsrika band.

Jag är född 1971 och missade hela proggen. Kan inte du som är en av föregångarna berätta om hur det var?

– Ja du, vi var ju ett vanligt rockband som lirade Rolling Stones-covers. Så blev vi inbjudna att vara med i ett radioprogram som skulle mixa musikstilar och där träffade vi folkmusiktrion Skäggmanslaget.

– Vi började spela tillsammans med dem, skriva egna låtar på svenska och var först med att kombinera rock med svensk folkmusik. Det är jag väldigt stolt över.

Jag inser så smått att Ted i mångt och mycket ser på proggen ur ett strikt musikaliskt perspektiv.

Handlade det inte väldigt mycket om politik?

– 70-talet genomsyrades ju av en vänstervåg, men Contact var inte speciellt politiskt. Klart att det förekom några textrader här och var om det hemska kapitalet, men vi sjöng aldrig att vi skulle ut och slåss, liksom. Skulle jag sätta en partibeteckning på Contact i dag skulle det nog snarast bli miljöpartistiskt.

Contact tillhörde Musiknätet Waxholm, men inte speciellt länge.

– På Waxholm hade vi en och samma producent, eller ... ja, en kille som skötte tekniken. När han flyttade till Polydor följde vi med.

Polydor var ett kommersiellt skivbolag – och bytet fick kollegorna att se rött.

– Vi blev faktiskt kallade till ett stort möte med andra proggband. Ett rent förhör: ”Hur fan kan ni göra så här”, liksom.

Vilka var det?

– Äh, jag minns inte exakt vilka det var, men det var inte de mest kända banden som tog illa upp. Förresten hölls mötet i en stor våning på Östermalm, och det kändes ju lite lustigt i sammanhanget.

Contact stack ut från proggbilden på andra sätt också. Bland annat togs gruppen ut för att visa upp sig på Folkparksforum, en auditionliknande tillställning där landets folkparkschefer utgjorde publiken och bokade artister man gillade. Hastigt och lustigt gjorde bandet ett tjugotal spelningar bland dansbanden i parkerna.

Okej, ni kanske inte var så politiska, men hela proggrörelsen var väl omgärdat av ett stort haschmoln?

– Vi drack mest pilsner och var väldigt skötsamma jämfört med många andra gäng.

– Men visst, inte minst i banden som spelade 27 minuter långa, instrumentella låtar röktes det på rätt friskt. Det ingick lite grann i stilen när de stod försjunkna i långa solon.

Plötsligt känns det inte så underligt att samme proggstämplade Ted Ström, som med gruppen Norrbottens Järn gjorde en parodi på Melodifestivalen, var textförfattare till Thorsten Flincks bidrag ”Jag reser mig igen” i den riktiga tävlingen för ett par år sedan.

– Det var verkligen en skitkul upplevelse som jag önskar att alla fick vara med om.

På vägen hem från Nora får jag en snabbrundtur i Teds konstateljé i kvarteret Bryggeriet, bara ett stenkast från hans hem. Sedan början av 90-talet har den gamle konstfackseleven styrt över alltmer av sitt kulturövande till måleriet.

– När jag började ställa ut var jag rigid och vägrade uppträda med några låtar på vernissagerna.

Varför det? Tycker du att det är finare att vara konstnär än musiker?

– Nejdå, men jag ville inte åka snålskjuts på musiken. Fast det var ju helt idiotiskt. Numera lirar jag alltid ”Jag reser mig igen”, ”Vintersaga” och andra låtar som folk känner igen om det kan locka fler besökare.

Än så länge har han inte kallats till husförhör av proggrörelsen för det kommersiella tilltaget.

Mer läsning

Annons