Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rektorn slutar meden krona på verket

Det är inte riktigt pensionen som vankas, inte än. I slutet av april slutar Birgitta som rektor på Stureskolan i Örebro, men innan hon blir ledig på allvar ska hon jobba halvtid på skolförvaltningen året ut.

Annons
Kronan på verket. Eleverna på Stureskolan i Örebro samlade in pengar till ett skolbygge i Colombia, något rektor Birgitta Perols ser som en höjdpunkt i sitt yrkesliv. bild: håkan ekebacke

– Det blir ju ett väldigt avbräck att ha jobbat så mycket och sedan gå hem till en så lång frihetstid.

Det är ett intensivt yrkesliv hon lämnar bakom sig. Efter studier i Karlstad började Birgitta som lågstadielärare i Tysslinge 1969. Sedan dess har hon varit kvar i skolvärlden, men lämnade läraryrket mot uppdrag som skolledare 1986.

Att som kvinna bli rektor på 80-talet låter kanske inte särskilt uppseendeväckande, men då var kvinnliga chefer i skolan fortfarande få. Tillsammans med andra kvinnliga skolledare startade hon ett nätverk, som de kallade för just Nätverket, för att stödja och peppa varandra.

– Det var skillnad då, med en känsla av att vara i minoritet. Det tror jag inte att en kvinna som blir skolledare i dag tänker på. Det var bra att vi var några som höll i hop lite.

Resterna av Nätverket träffas än i dag.

– Vi har ju upplevt mycket tillsammans och senast vi träffades pratade vi gamla minnen. Vi stödjer fortfarande varandra i jobbfrågor, även om några har gått i pension.

Som skolledare har Birgitta gjutit tid och energi i sitt arbete, i bland mer än vad tjänsten egentligen krävt.

– I bland har jag jobbat mer än 100 procent för att verksamheten behövt mer, men det har gått i perioder.

Att kombinera karriären med barn och familj har gått bra, även om det finns en sak Birgitta önskar att hon gjort annorlunda.

– Jag kan i bland ångra att jag jobbade så mycket när barnen var små. Det säger jag till mina lärare nu att de ska tänka på.

Under Birgittas yrkesliv har skolan förändrats många gånger, något hon inte tycker är särskilt konstigt.

– Skolan ska förändras i takt med att samhället förändras. Men det går snabbare nu, särskilt de senaste två–tre åren. Det har varit för många direktiv på för kort tid.

Det allra mest påtagliga är att lärare jobbar mot bestämda mål som elever ska nå, något hon är positiv till.

– Det är en större tydlighet nu, även om vi hade mål på 60-talet också.

Vilken förändring har varit tuffast?

– Att arbetsuppgifterna för en rektor är så skiftande. Att vara pedagogisk ledare får stryka på foten för administration. Jag vill kunna påverka som pedagog, men jag sitter oerhört mycket framför datorn i dag.

Det Birgitta framför allt brinner för som rektor är barn i behov av stöd.

– Det ser jag som en av mina huvuduppgifter. De behöver mest i resurser, omsorg och tankar.

Något som också är annorlunda nu jämfört med då är att lärarnas status har sjunkit drastiskt.

– Det är synd för lärare har en så hög professionalism som jag inte alltid tycker att man ser eller förstår. Sedan är det konstigt att inte fler söker till lärarutbildningar, det borde vara attraktivt.

Tror du att de nya legitimationerna kommer höja statusen?

– Jag tror att både legitimationen och en lön för den insats som görs skulle förbättra situationen. Det sker så mycket bra arbete inom skolans väggar och vi kan inte belöna för det när vi sätter löner.

Birgitta är mest nöjd över att kunna sluta efter att eleverna på Stureskolan samlade in pengar till att bygga en skola i en indianby i Colombia, ett projekt tillsammans med Ankarstiftelsen, som NA skrev om i höstas.

– Det blev kronan på verket och en fantastisk upplevelse att åka dit och inviga skolan där. Det var en höjdpunkt i mitt yrkesliv.

Arbetet med skolan, som fått namnet Stureskolan Amazonas, fortsätter även fast den nu står klar.

– Barnen samlar nu in pengar till att kunna köpa in skolmöbler.

Barnen på Stureskolan förstår inte riktigt varför Birgitta ska sluta och hon skrattar gott åt de kommentarer hon får av dem.

– När jag sa att det är för att jag är så gammal, svarade en att ”men du sminkar dig ju fortfarande!”.

Vad kommer du att sakna?

– De sociala kontakterna, både med barn och vuxna. Alla stunder av samtal.

Något Birgitta inte kommer att längta efter det minsta efter pensionen är mejlboxen och de ständigt surrande och ringande telefonerna.

– Den här uppkopplingen vi har i dag är inte så bra.

Som pensionär planerar hon att ägna sig mer åt sina intressen litteratur och konst, kanske gå kurser om andan faller på. Det första hon kommer att göra när hon slutar som rektor har dock ingenting med ytterligare produktivitet att göra.

– Jag kommer åka ut på landet, till stugan i Ervalla och bara njuta av naturen och våren.

Birgitta Perols

Jobb: Rektor på Stureskolan, men går snart i pension.

Ålder: 65 år i maj.

Bor: Örebro. Kommer från Laxå och studerade i Karlstad, men har bott här sedan 1968.

Familj: Två vuxna barn, en måg och barnbarn.

Mer läsning

Annons