Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rodnad är en värdefull signal

Kommentaren bara flyger ur munnen. Sekunden efteråt inser vi: det skulle vi inte ha sagt. En illröd nyans sprider sig långsamt över våra kinder. Vi stammar och svettas och ...
Varför i hela friden har evolutionen försett oss med förmågan att rodna?

Annons
Om en staty kunde bli röd i ansiktet är det just i en sådan situation som en av terrakotta-arméns soldat här är utsatt för.

Alla rodnar. En del flammar långt ner på halsen, andra blir bara svagt röda – men det syns ändå. Var så säker. Att rodna är så superpinsamt att det bara inte finns ord för det. Och ändå gör vi det.

Självaste Charles Darwin hade problem med att förklara fenomenet. Han kallade rodnaden för ”the most peculiar and most human of all expressions”, ungefär ”det mest säregna och mest mänskliga av alla uttryck” och menade att rodnaden visar vår förmåga att föreställa oss vad andra tycker och tänker om oss. Jo, det är just det.

Finns det då någon fördel med att rodna? Frågan går till zoologiprofessor Sverre Sjölander vid Linköpings universitet och han hävdar bestämt att rodnaden är en värdefull signal. Den talar fullt synligt om för andra att vi har blivit illa berörda och det är en viktig signal i vårt sociala samspel.

– Det är därför vi rodnar i ansiktet och på halsen och inte i korsryggen eller på låren, förklarar han. Det är också därför vi skrattar och ler och ’pratar’ med ögonen. Signalerna ska lätt kunna uppfattas.

På stenåldern fungerade signalerna som ett sätt att hålla ihop gruppen och det gör de även i dag. Genom att vi rodnar så vet andra att de ska backa en bit. Det behöver inte gå till öppen fientlighet.

Men just rodnaden – den är så avslöjande? Att sitta på en anställningsintervju blossande röd är knappast någon fördel, eller. ?

– Nej, jag vet, säger Sverre Sjölander. I vårt samhälle finns många situationer då man verkligen skulle önska att man i n t e rodnar, det vet jag, som lätt blir röd själv.

Och det värsta är, medger han, att ju mindre man vill rodna desto större är risken att man gör det. Men det kan ju evolutionen inte veta något om, menar han.

– Den har försett oss med en egenskap som i längden är fördelaktig, även om den kan vara pinsam vid enstaka tillfällen.

För säger han, en människa med ett stenansikte upplevs definitivt inte som trevlig.

– Vem vill umgås med en Brezjnev-typ?

Konsten att rodna kom troligen in ganska sent i vår utveckling, konstaterar han vidare.

– Våra riktigt mörkhyade förfäder kan inte ha haft någon nytta av att rodna eftersom det knappast syntes på dem. Förmodligen har egenskapen vuxit fram när vi efter hand blivit mer ljusa i skinnet.

Ett holländskt experiment, enligt tidningen Emotions, understryker det faktum att vår rodnad påverkar omgivningen. Och att rodnaden faktiskt är till fördel för oss. Så här gjorde man:

Ett antal försökspersoner fick höra korta berättelser om personer som hade gjort bort sig mer eller mindre allvarligt, varit otrogna, spillt kaffe i knäet på någon och liknande.

I samband med berättelsen fick de också se bilder på personen som antingen såg helt neutral ut, som rodnade, som skämdes eller som skämdes och rodnade.

Det visade sig att de som rodnade genomgående fick högre skattning av hur trovärdiga och sympatiska de var. Forskarna drog slutsatsen att rodnaden tycks göra omgivningen mer välvilligt inställd till den som klantar sig.

Rodnaden tycks vara en omedveten ursäkt och den röda färgen på kinder och hals visar att vi v e t vad vi har gjort, vi ”erkänner” – och då har folk lättare att överse med våra tabbar.

Med andra ord:

Eftersom rodnad svårligen kan framkallas medvetet så upplever vi de röda kinderna som en ärlig signal. Vi litar instinktivt mer på den rödfärgade uppsynen än på de verbala ursäkterna.

Eftersom rodnaden upplevs så jobbig, kan det vara så att den förmågan kommer att avvecklas på sikt?

– Nej du, svarar professor Sjölander. Inte en chans. Då måste det vara så att alla som rodnar mycket föder betydligt färre barn än de som rodnar lite. Och så är det inte. Jag har själv sju barnbarn ...

Fakta

Vi rodnar, till exempel, när vi är generade, osäkra och/eller förälskade. Reaktionen är ofrivillig. Den styrs av det så kallade autonoma nervsystemet och det kan vi inte påverka med vår vilja.

Rent fysiologiskt vidgar sig blodkärlen i huden och det röda blodet lyser igenom den tunna huden i ansiktet och på halsen.

Hur mycket man rodnar är ärftligt betingat.

Källa: Illustrerad vetenskap

Mer läsning

Annons