Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så tar sig Envar igenomsin övergångsålder

Vi kan kalla honom Envar. Han är en äldre bildad herre, som man gärna bekantar sig med över en latte på kafé Terazza i Örebro. Han tänker sig att anonymiteten kan lyfta upp det han har att berätta till en större allmängiltighet.

Annons

Envar är skribent, och som sådan kan han fortsätta i yrket på frilansbasis, trots att han varit pensionär i ett par år.

– Jag presenterar mig inte så gärna som pensionär, jag säger oftast att jag är pensionär och frilansare.

I vilken ordning?– Okej, jag säger att jag är frilansare och pensionär, erkänner Envar och börjar berätta.

– Det första tecknet på övergångsåldern är att morgonerektionen avtar, och det känns faktiskt ganska bra och naturligt. Det är inte alltid så praktiskt att vakna med erektion. Jag har aldrig tänkt på det som en början till någon slags manlig menopaus, och jag har aldrig drabbats av några svettningar.

Envar tycker att det finns vissa fördelar att bli äldre, man mognar, och det är behagligt. Man ser mer till det mänskliga. När driften är som starkast tenderar man att omedvetet betrakta kvinnor som en sorts byten.

Jag har hört kvinnor prata om att männen blir trevligare när de kommer upp i sextioåren, kan det stämma?– Enligt min erfarenhet slutar de flesta att stöta på alla kvinnor. Det är väl i och för sig inget fel att stöta, men det är lite tröttsamt med dem som alltid går runt och tuppar sig. Och det är patetiskt med de äldre som aldrig slutar med det.

– Det här är ju individuellt, men generellt kan man se att de flesta lugnar ner sig. Man slutar att förväxla erektion med passion, men passionen kan vara lika stark ändå. Vad som är hormoner och vad som är mänsklig mognad kan man inte säkert veta. Det var nån som sa att mannen har en tonårig pojke i källaren som bara burkar på. Men det där lugnar ner sig, och tur är väl det, vi är tillräckligt många ändå här på jorden.

Märker du någon skillnad i kompisgänget, män och män emellan?– Jag tycker att jag vågar vara mer känslosam även mot män. Man kan krama om en kompis, träffar man nån man gillar kan man väl visa det. Men som sagt, vad som är hormoner, mänsklig mognad eller tidsandans förändring är vanskligt att säga.

Det blir gärna lite motsägelsefullt. Å ena sidan talar Envar om att man med åldern blir mer skarpögd, å andra sidan säger han att han uppskattar kvinnor allt mer, och tycker att alla kvinnor är vackra. Blicken fastnar inte på ett par perfekta bröst, eller en rund rumpa. Utseendet spelar mindre roll, det könsspecifika tenderar att falla bort.

Det låter både skönt och tråkigt.

– Jo det är lite tråkigt, när man är ung har livet starka smaker, upplevelserna är starkare. Nu blir det ett skymningsljus, som gör även sexualiteten lite gråare.

Stängt sinnet

– Många äldre drömmer om sin ungdoms starka upplevelser. Men det kan vara bra ändå. Jag ser ofta dem som tyvärr stängt sinnet, de gör samma saker hela tiden. Det gäller mest män. Kvinnor både har roligare, och är roligare som människor. Hur ofta har jag inte suttit och hört karlar som beklagar sig över att deras fruar dragit ut dem på spännande teaterföreställningar. De tror att de redan har varit med om allt. ”Va ä dä för skit?” sitter de och säger, när fruarna är på toaletten i pausen. Kvinnorna är mer öppna. Det är inte en slump att det är de mede-lålders och äldre kvinnorna som bär kulturen.

Andra ålderstecken? Jo, Envar tycker att det är svårare att hålla sig smärt, en liten kalaskula finns där. Han har inte samma spontana behov av att röra sig, förbränningen minskar, men inte aptiten. Men han vill försöka, vill fortsätta att vara lite kokett, även de dagar när han helst vill ha en påse över huvudet när han ska göra morgontoalett.

Han tycker att det är lite tragiskt att alla vita västerländska äldre män ser likadana ut. Det skulle inte behöva vara så. Äldre män i Thailand, till exempel, är smärta och smidiga långt upp i åren.

Hur har det gått att trappa ner yrkeslivet?– Det är svårt att förutse hur man kommer att klara den omställningen. När man haft ett yrke där man hela tiden haft möjlighet att förkovra sig, känner man inte av sin ålder på samma sätt som jag föreställer mig att den som har ett mer fysiskt arbete gör. Om man till exempel är snickare måste man ju hålla sig smidig och stark.

Även om Envar fortfarande kan vara aktiv inser han att han måste lära sig hantera det utanförskap som det innebär att lämna arbetsmarknaden. Att se upp så han inte sitter där som gubbarna i ”Vem älskar Yngve Frej”: ”Jo, jo, fort går det, och fel blir det”.

Kände du att ungtupparna sprang om dig under dina sista år på jobbet?– Jo, det gjorde jag, men jag hade inga problem med det. Tekniken, datoriseringen och deras lätthet att bara ta sig an sådant. Men som skribent har man ändå en enorm nytta av erfarenheten, som faktiskt ingen kan springa om. Det är nog värre för dem som har haft makt och inflytande. Att släppa det är nog värre.

Men vissa dagar, när de medel-ålders får syn på sig själva och varandra i skyltfönstrets ruta kommer tanken: Gamlingar, vad gör ni ute? Envar ser en humor i det där. Det ligger en ironi, en bitskhet som är ganska kul i att bli äldre. Man kan titta på de som springer om en med ironi: ”Vänta ni, snart är det er tur!”

– En annan aspekt är att medvetenheten om döden ökar. Även om man inte riktigt kan fatta att det gäller en själv så dör faktiskt folk runt en.

Krämporna ökar, livslusten minskar. Envar inser att man har ett val mellan två ting: Antingen mumlande kliva åt sidan och be om ursäkt för att man går runt och skräpar och tar plats.

Eller också tänka att horisonten är öppen, våga sig ut och ta den plats man vill ha, den tid som återstår.

Mer läsning

Annons