Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stigbjörn: "Angående nyårslöften som jag kanske håller"

Annons

Stigbjörn Bergensten, NA-krönikör.

Har du avgivit något nyårslöfte inför 2017? Och sitter du nu där och ångrar vad du gav dig in på? Du är inte ensam. Massor av folk ger nyårslöften som de sedan får problem med.

Själv gav jag inget nyårslöfte, åtminstone inte öppet. Själva vitsen med löftena torde vara att de andra får veta dem, alltså släkt och vänner, som då har möjlighet att kolla om löftena verkligen uppfylls. Ett i mitt tycke bättre sätt är att hålla nyårslöftet för sig själv utan att berätta det för någon. Ett alternativ som jag alltså föredrar.

Det finns naturligtvis statistik på vilka löften som är mest populära. I topp ligger ”att motionera mer”. Som god tvåa kommer ”att gå ner i vikt”.

Ska jag då motionera mer? Nja, jag tror att jag håller mig på ungefär samma låga nivå som förra året. Man ska inte slita ut sig. Att gå ner i vikt? Javisst, det siktar jag på. Under 80 kilo, hade jag tänkt mig. Men löfte? Lite mer osäkert.

Förr om åren var ”att sluta röka” ett populärt nyårslöfte. Men det har nästan helt försvunnit. Folk röker ju inte längre. Jag slutade för över 25 år sedan. Jag kunde ha tagit ett bloss på nyårsafton förstås och sedan lovat att sluta, men det skulle ha känts som fusk.

”Att få mer tid till familj och vänner” är ett annat populärt löfte. Något att fundera över? Tja, kanske det. Om bara familjen, det vill säga barnen, hörde av sig lite oftare. Och om jag slipper barnkalas.

"Att resa mer” hamnar också på löftestoppen. Kan det vara en idé? Nej, det räcker så bra med de nästan dagliga färderna från byn och in till stan. Fast en tripp till London under året kan jag nog lova.

I Sverige blir allt förr eller senare föremål för forskning. Så även nyårslöften. En professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet ska nu i en studie undersöka i vilken mån svenskarna håller sina nyårslöften. Naturligtvis en efterlängtad och angelägen forskning. Kanske värt ett nobelpris så småningom.

Professorn har grävt i amerikansk statistik och konstaterar att det tar i genomsnitt 66 dagar för en beteendeförändring att bli till en vana. Om nyårslöftet håller till i början av mars har det blivit en del av vardagen, menar han.

Varför man lovar en massa just till nyår är lite oklart. Påsklöften skulle kunna vara ett alternativ. Eller midsommarlöften. Egentligen finns det utrymme året om att deklarera ambitioner att bli bättre på ett eller annat sätt.

För flera år sedan gav jag ett nyårslöfte om att bli snällare i såväl tal som skrift. Det höll jag. Det håller fortfarande. Snällare än jag är i dag kan jag inte bli utan att förvandlas till ett våp.

– Har du avgivit något nyårslöfte, frågar jag L.

– Ja, säger hon.

– Vad då?

– Det säger jag inte, svarar hon och ser lite mystisk ut.

Nähä. Då behöver inte jag heller avslöja mina nyårslöften, som är tre till antal.

Ett handlar om städning, ett annat om långpromenader och ett tredje om single malt whisky. Spännande, eller hur?

Mer läsning

Annons