Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stränga ideal styr klädseln

”Patetisk, utmanande, tantig.” Att vara kvinna är att bedömas och döma. Vår blick på oss själva och varandra styrs av ålder och kön.

Annons
Att vara kvinna är att bedömas och döma. Vår blick på oss själva och varandra styrs av ålder och kön, menar Therése Persson som skrivit en avhandling i ämnet.

I avhandlingen ”Kvinnlig för sin ålder” belyser Therése Persson frågor kring kvinnors självbild i olika åldrar. Hon har intervjuat 25 kvinnor i åldrarna sex till 99 år och har vinnlagt sig om att hitta kvinnor med olika förhållningssätt till det kroppsliga, allt ifrån fotomodeller och fotbollsspelare till transsexuella.

–Jag intervjuade dem om hur kvinnor är, och hur vi tror att vi ska vara, som flicka och kvinna i olika åldrar.

Det är tydligt att ålder betyder väldigt olika saker i olika åldrar. Therése var i början av trettioåren när hon gjorde intervjuerna, och blev definierad på olika sätt av dem hon intervjuade. Hon kunde gå från en sjuåring som uppfattade henne som gammal till att möta en äldre kvinna som såg henne som en ung flicka.

De olika åldrarna värderas olika, beroende på var man själv är i livsloppet. En sjuårig flicka talade om tonåren som något att längta till. ”Då får man vara ute och gå själv”. De som själva är i tonåren pratar om kraven som ökat, både i skolan och bland kamrater av båda könen.

Äldre kvinnor säger att det inte är roligt att bli äldre, att man får krämpor och mindre energi. Samtidigt tycker de att det är skönt att få ökad självständighet och mognad. De ser tillbaka och tycker att det var jobbigt att vara ung.

Den manliga blicken finns hela tiden i kulisserna, både när flickan oroar sig över att hennes bröst växer långsammare än hennes kompisars, när den unga kvinnan klär upp eller ner sig inför ett krogbesök eller när ”de andra tanterna” tycker att en kvinna på seniorboendet klär sig opassande.

Idealen om hur man borde vara och se ut i olika åldrar är väldigt stränga. Den åldrande kvinnan och hennes kropp ses genomgående som något negativt.

Therese Persson spekulerar inte så mycket i sin avhandling kring varför vi är så obarmhärtiga mot oss själva, men hon hänvisar till tidigare forskare som har ett mer feministiskt perspektiv.

–Det verkar finnas något olämpligt i att visa tecken på kvinnlig sexualitet i hög ålder.

Vad menar man då med hög ålder?

–Redan i 40-50-årsåldern, händer det något. Men det är ganska motsägelsefullt. I en intervju säger en 41-åring att det är jättesnyggt med urringat på tjugoåringar, men patetisk på kvinnor i fyrtio, femtioårsåldern. Samtidigt har hon själv en urringad top på sig.

–Den här kvinnan både bekräftar och säger emot normen. Hon tycker en sak, men hon uppfattar inte sig själv som patetisk, och hon ser inte patetisk ut.

Vad ska jag göra för att inte bli min granskande och bedömande blicks fånge?–Jag vet inte, men jag blev väldigt inspirerad när jag träffade de här kvinnorna. De går så mycket på humor, det visade att det finns utrymme att bråka med normen. Det finns en spricka mellan hur man borde se ut, och hur man själv klär sig.

Vad kan jag göra för att inte stänga in andra?–Tänk på vad du ger dina väninnor för komplimanger, och vad du säger och tänker om andra kvinnor som du ser omkring dig.

Therése Persson har skrivit en avhandling kring kvinnors självbild i olika åldrar.
Bokomslag

Mer läsning

Annons