Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Slammet sprids med grönmålade budskap

Svar på debattartikeln ”Slam är bättre än sitt rykte” i NA onsdag 7 oktober.

Leif Sildén och Helena Hasselquist försöker i ett genmäle till Jarlöv och Lindgren försvara reningsverkets slamdumpning på åkerjordarna med kretsloppsargument.

Slamdumpning är tyvärr fortfarande lagligt i Sverige, men inte desto mindre en pågående destruktion av matjorden. Med bilden av att slammet består mest av mänsklig avföring med ett försumligt tillskott av problemämnen, marknadsförs slammet som ett ”naturens gödselmedel”. De tänker sig att risken uppvägs av nyttan med hjälp av ”revaqslam”.

Som om revaqslammet vore en alkemisk brygd avskild från alla de hormonstörande ämnen, tungmetaller, läkemedel, smittor, trafikföroreningar, PFAS, polyakrylamid och mikroplaster som annars förekommer i slammet. Det här är falsk marknadsföring och borde snarare rendera en anmälan till reklamombudsmannen.

Det vore förstås fantastiskt om det fanns ett slam som på åtta år skulle vara 79 procent renare än vanligt slam vad gäller miljögifter som PCB, men det är tyvärr ett grovt vilseledande påstående:

1) Persistenta miljögifter som fortfarande tillverkas, ökar systematiskt i jordarna så länge slammet fortsätter läggas ut. Oavsett om det är höga eller låga halter. Det här är grundläggande miljökunskap.

2) PCB tillverkas inte längre och bly i bensin har förbjudits, det är därför halterna i slam och bottnar minskar sakta men säkert i miljön. Detta är en global företeelse och har inget med revaqslam att göra. Men det tillverkas och sprids nyare miljögifter i stället.

3) Revaqslammet mäts inte ens regelbundet på organiska miljögifter, utan på ett urval av metaller. Det man inte vet, kan man förstås inte uttala sig om. Men för revaq gäller en baklänges bevisbörda och att ”inga nyheter är goda nyheter”.

I motsats till vad Sildén och Hasselquist säger, är slammet dessutom en viktig bidragande orsak till mikroplaster i åkerjorden. Inom EU beräknas slamspridningen bidra med drygt 26 000 ton mikroplaster per år enligt en färsk vetenskaplig artikel (Waste Management 107 (2020) 252–265).

Men hur nyttigt är då slammet för åkerjordarna? Ungefär 20 procent av den begränsade mängden fosfor i slammet kan tillgodogöras av växterna. Det är över huvud taget skralt med vetenskapliga belägg för att slammet skulle kunna ersätta konstgödsel. Men allra mest beklagligt är att såväl Sildén som Hasselquist liksom Svenskt Vatten AB och övriga VA-kollektivet håller så krampaktigt i sina budgetramar, att de förnekar slamproblematiken och håller fast vid gamla ohållbara lösningar. Det finns såväl svenska innovationer, till exempel HTC-teknik, som är både lönande och hållbara.

Så släpp sargen och förbjud slamdumpningen så att de nya teknikerna får ta över.

Magnus Hedenmark

författare, ekotoxikolog och miljökonsult

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel