Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Smartare och bättre säkerhetspolitik - efter covid 19

Pandemin måste få konsekvenser för svensk säkerhetspolitik, det vill säga skyddet av medborgare och intressen.

När Sverige som genom en blixt från en klar himmel drabbas av över 15 000 dödsfall, massarbetslöshet, våg av konkurser och den största utmaning mot landets ekonomi i modern tid, går det inte att fortsätta i upptrampade fotspår.

Den försvarspolitiska debatten åren före covid -19 saknade sans och olika partiers företrädare ägnade sig åt en verklighetsfrånvänd överbudspolitik. Inte sällan gick tankarna till en sommarauktion, där besökare ropar allt högre bud på klart tvivelaktiga föremål. Den militära upprusningen var viktigare än allt annat.

Riksdagen har nyligen beslutat om 40-procentig ökning av anslaget till det militära försvaret, detta samtidigt som försvarsberedningen med stöd av olika experter inte ser några militära hot, som enbart är riktade mot Sverige.

Säkerhetspolitikens uppgift är att skydda medborgares liv, landets självbestämmande och en fredlig och trygg utveckling

I pandemins skugga bör ansvariga partier och politiker göra ett nödvändigt omtag i synen på medborgarnas trygghet och säkerhet. Att blint fortsätta satsningen på över 90 miljarder på det militära försvaret, motsvarande 1,5 procent av vår BNP, förefaller för var dag som går alltmer orimligt. Att nu bygga upp nya regementen trots att ÖB anser det inte är lämpligt just nu, eftersom han menar att allt som riksdagen beslutat om och ska ingå i försvarsbeslutet är kraftigt underfinansierat. Detta kan inte beskrivas som ansvarsfullt.

Att effektivt och säkert hantera en pandemi måste vara en del av en modern och bred säkerhetspolitik. I mitt uppdrag som försvarspolitiker har jag i årtionden tvingats lyssna till särintressen som vill begränsa säkerhetspolitiken till utrikespolitik och till det militära försvaret. Diplomati och regementen. Allt annat anses vara underordnat och kan skötas med lillfingret. Det är en trångsynt och farlig väg att gå.

Säkerhetspolitikens uppgift är att skydda medborgares liv, landets självbestämmande och en fredlig och trygg utveckling. Då måste den på allvar inkludera insatser för att förhindra och om nödvändigt, hantera; såväl militära hot som, cyberangrepp, pandemier, miljökatastrofer, klimathot som förvärras av vår resursförbrukning och organiserad internationell brottslighet, som ständigt växer. Alla dessa exempel på innehåll i säkerhetsbegreppet kommer ställa stora krav på resurser för att uppnå största möjliga säkerhet för Sverige.

Jag tillhör den grupp som är positiv till att stödmiljarder satsats, men jag kan inte låta bli att fundera en del över de långsiktiga ekonomiska konsekvenserna när Sverige får chansen att återgå till mer normala förhållanden.

Under drygt ett år har stora summor av statsmedel använts till att stödja företag, föreningar, organisationer, myndigheter och enskilda som på olika sätt drabbats av pandemins effekter. Enligt finansministern handlar det hittills om totalt cirka 450 miljarder kronor. Beloppet motsvarar kostnaden för att driva Kumla kommun under 225 år. En annan jämförelse visar att summan motsvarar 5 årsbudgetar för det svenska militära försvaret.

Utan dessa stödåtgärder från regering och riksdag hade de ekonomiska skadeverkningarna varit omöjliga att ens föreställa sig. Jag tillhör den grupp som är positiv till att stödmiljarder satsats, men jag kan inte låta bli att fundera en del över de långsiktiga ekonomiska konsekvenserna när Sverige får chansen att återgå till mer normala förhållanden. Jag föreställer mig att det även då kommer att behövas statligt stöd av betydande omfattning för att få igång alla mer eller mindre stillastående hjul. Därtill den långa raden av familjetragedier som drabbat små- och medelstora företag som gått under på grund av pandemin.

Den amerikanska ekonomen Stephanie Kelton har visserligen nyligen kommit ut med en skrift med titeln ”Underskottsmyten” där hon utgår från Modern Monetary Theory (MMT). Hon hävdar där att i länder som till exempel USA, Storbritannien, Sverige, Kanada och Japan behöver budgetunderskott inte alls ses som problem. Hon påstår att den naturliga lösningen för självständiga stater är att trycka och ge ut mer pengar. Jag tillåter mig vara tveksam till resonemanget åtminstone då det gäller Sverige. Även om vi har en egen valuta innebär inte det att vi kan vidta vilka åtgärder som helst utan motreaktioner från andra länder och handelspartners då växelkursen påverkar priset på exportvaror. Sådana fick Sverige uppleva efter svenska devalveringar på 1990-talet. För övrigt har vi ju också kunnat följa hur även USA fått problem då man vidtagit ekonomiska åtgärder som inte Kina gillar.

Tills vidare sätter jag större tro till Göran Persson, som skrev boken: ”Den som är satt i skuld är inte fri”.

När till exempel nästa pandemi kommer måste Sverige vara betydligt bättre rustat än som var fallet då coronan slog till.

Jag vill också påminna om att ett skäl till varför Sverige kunnat satsa så många miljarder under pandemin är att det, under drygt 25 års tid, uppnådda budgetöverskottet medvetet använts för att kraftigt minska statsskulden sedan krisen på 90-talet. Vi har därför haft, som finansministern brukar säga, välfyllda lador att ta ifrån. När vi inte längre behöver satsa miljardbelopp för att möta akuta coronaeffekter bör målet, bland annat, vara att med årliga budgetöverskott bygga upp nya reserver i ladorna. Vi vet inte när, men att det till exempel kommer nya pandemier måste vi räkna med.

Därför är det av stor vikt att ansträngningar läggs på att bedöma vilka som framöver är de största riskerna för vårt land. Jag är övertygad om att cyberangrepp, miljökatastrofer, klimatförändringar, organiserad storskalig brottslig verksamhet, men också framtida pandemier utgör exempel på risker, som är avsevärt större än risken att Ryssland skulle rikta militära angrepp mot Sverige. Det är bråttom att på allvar ta sig an dessa framtidsfrågor. När till exempel nästa pandemi kommer måste Sverige vara betydligt bättre rustat än som var fallet då coronan slog till.

Nästa pandemi kan vara värre än den vi nu tvingas genomlida. Och än värre; det som drabbar oss hårt nästa gång kanske vi inte ens känner till i dag.

Därför kan slutsatsen inte vara att på nytt börja köpa in kanoner och lagra i stora förråd. Sverige måste ha en smartare och mer ansvarsfull säkerhetspolitik än så.

Anders Svärd (C)

Kumla

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel