Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: FI måste inse att alla feminister är inte vänsterradikala

Annons

Det är ett kraftigt försvagat Feministiskt initiativ som i helgen har kongress i Sundsvall, för att bland annat tacka av partiledaren Gudrun Schyman och välja hennes ersättare. På programmet finns också EU-parlamentsvalet som hålls i maj.

Få så små partier har fått så mycket uppmärksamhet som Feministiskt initiativ. Uppmärksamhet som alldeles säkert hjälpte partiet på traven när de 2014 tog sig in i EU-parlamentet och nästan hela vägen in i riksdagen.

I opinionsundersökningarna såg det ut som om de skulle klara riksdagsspärren, och medlemsantalet ökade till över 20000 medlemmar. Många av dem värvade under de homepartyn som hölls, där partiledaren kuskade land och rike runt och föreläste om jämställdhet och mötte sina fans. Gudrun Schyman badade hela valrörelsen i ett hav av rosa ballonger och skanderade "ut med rasisterna – in med feministerna!"

Det var lätt att dras med, särskilt för många unga (varav många inte ens var röstberättigade) som kanske inte var särskilt intresserade av politik i allmänhet, däremot av feminism och närliggande frågor.

Plötsligt pratade alla om jämställdhet. Övriga partiledare pratade om jämställdhet i sina Almedalstal, tog upp det i partiledardebatter även om FI inte deltog, och mer eller mindre alla var nu feminister.

Sedan kom valdagen, och då gick luften ur partiet. Åtminstone upplevs det så från åskådarläktaren. Många var besvikna och upplevde att deras röster kastats bort – en risk de uppenbarligen inte vågade ta i fjol. Tre av fyra medlemmar har lämnat sedan 2014 och i valet 2018 fick de endast 0,46 procent av rösterna.

Unga engagerade kanske är mindre uthålliga än äldre. Att arbeta med politik till vardags, och vänta i åratal på den förändring man vill se, är för många inte ett alternativ. När då en rörelse som #metoo faktiskt gett löfte om faktiskt förändring, och det utan omvägarna kring byråkratisk stelbenhet, är det inte konstigt om många överger partipolitiken.

Och även om de flesta vill ha ett jämställt samhälle så värjer sig de flesta från Feministiskt initiativs radikala politik. Det är möjligt att den skulle fixa jämställdheten, men det på bekostnad av så mycket annat. Partiet är ett tydligt vänsterparti, i många fall står de längre till vänster än Vänsterpartiet. Det är föga förvånande men har kanske fått för lite uppmärksamhet jämfört med den uppmärksamhet som riktats mot partiledaren Schymans person.

FI vill införa sex timmars arbetsdag. Hur detta ska finansieras är högst oklart, och när Schyman pressats om det har hon gett svar som "man kan räkna hitan och ditan" eller rabblat alla de skatter som hon vill höja för att finansiera sina jämställdhetsreformer. Dit hör exempelvis restaurangmoms och höjda arbetsgivaravgifter, man vill återinföra fastighetsskatt, arvsskatt, och gåvoskatt och man vill avskaffa RUT och ROT.

Dessutom vill man avskaffa försvaret, en måttligt populär ståndpunkt i dagar när det talas om kalla krigets återkomst.

Partiet har också svajat i frågan om hedersförtryck, även om man i just den frågan tycks ha tagit till sig av viss kritik för retoriken är en annan idag än den var för några år sedan.

Frågan är hur partiet kommer att utvecklas när Schyman kliver av. Klart är att den ledning som tar över är långt mindre erfaren och att man inte har lyckats skapa ett riktigt nytt ansikte utåt, trots att partiledarskapet har varit delat under större delen av partiets historia.

Få kan namnge Gita Nabavi, som har delat rollen med Schyman sedan förra året, och som – under förutsättning att kongressen väljer enligt valberedningens förslag – från och med idag kommer att dela den med 30-åriga Farida Al-Abani från Stockholm. Hon har varit partiets talesperson i migrationsfrågor, och är även vegan-aktivist.

Nu återstår att se om dessa båda lyckas kliva fram och lyfta partiet, när Schymans skugga inte längre faller på dem.