Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sommaridyllen blev till en mardröm

Strålande sol, doft av hav och en sommaridyll med röda husknutar som visade semester-Sverige från sin bästa sida. Men det som hade förutsättningar att bli en sån trevlig kväll förvandlades snabbt till en mardröm.

I alla fall för spelarna i Örebro SK. Efter tre svidande nederlag mot Mjällby skulle vändningen komma den här gången. Kreatören Gerzic var tillbaka och visst skulle väl Rama, Atashkadeh och Lushtaku räcka till mot en hemmabacklinje som svajat rejält.

Mjällby kom från tre raka förluster i allsvenskan och hade inte imponerat varken defensivt eller offensivt. Fram till i går. Plötsligt dribblade Pavel Zavadil sig fram lika enkelt som han tidigare gjorde för Örgryte i superettan. Och den tidigare så frustrerade Tobias Grahn hade flyttats ner i en tillbakadragen ”regista-roll” på mittfältet.

Där trivdes han lika bra som en sill i havsvattnet några meter från Strandvallen. Han vann boll, skapade chanser och var så där irriterande och provocerande för sina motståndare som bara Tobias Grahn kan vara.

Nu ska vi ändå inte måla upp Mjällby för mycket. Vi ska inte ens blåsa faran över för superettan 2012. ÖSK bjöd bort initiativet i matchen och första halvlek från de svartvita var sorglig att se. Framåt skapades nästan ingenting och även backlinjen agerade osedvanligt darrigt. Magnus Wikström förlorar inte många nickdueller på en säsong och särskilt inte vid ett så avgörande läge som vid Mjällbys ledningsmål. Det var för enkelt även om Ekenberg är en duktig huvudspelare.

Skadekrisen i anfallet gjorde dessutom att Sixten Boströms möjligheter att vända på steken var ytterst begränsade. Måste dock ge honom att han verkligen försökte den här gången.

När vi på pressläktaren diskuterade förändringar i paus var vi många som ville se Josef Ibrahim på planen. Och oddsen för att Kushtrim Lushtaku skulle bli utbytt var lika låga som att Mattias Asper skulle stå i långbyxor.

Men att Ibrahim verkligen skulle få göra debut var överraskande. Själv trodde jag att Sixten hade både Tommy Wirtanen och Patrik Anttonen före i sin rangordning av högeryttrar. I bland är det trevligt att ha fel och visst var det ett tacksamt läge för Ibrahim att hoppa in. Han visade också att han förtjänade Sixtens förtroende och det ska bli spännande att följa honom i fortsättningen.

Men ska ÖSK:s ambition om en topp-tre placering bli verklighet håller det så klart inte att förlora mot Mjällby. Då håller det för övrigt inte heller att förlora hemma mot Djurgården eller spela oavgjort mot seriejumbon Halmstad. Skadorna förklarar en del och visst blir det andra förutsättningar med Haddad och Bedoya tillbaka. Frågan är om det räcker hela vägen tillbaka till toppen.

Nu lämnar dessutom Michael Almebäck för proffslivet. Även om han inte har varit lika bra som förra säsongen är det i alla fall ett stort avbräck. Ändå kan ÖSK vara glada över försäljningen. Dels för att sköna miljoner trillar in på kontot men lika mycket för att visa att det är en klubb som exporterar spelare ut i Europa. Den stämpeln är livsviktig för att kunna rekrytera nya spelare. Sett till första halvleken i går kändes det verkligen som att ÖSK skulle behöva det.