Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

AIK-tränaren har snott min talang

Jag har levt i en tro, kanske en illusion, av att ha burit något lite extraordinärt i min kropp.
En talang som inte går att träna sig till, en talang man liksom bara har.

Annons

Under min fotbollskarriär levde jag i allra högsta grad på det man kallar spelförståelse. Jag var en av allsvenskans långsammaste spelare på längre löpningar än tio meter och var tvungen att ha något annat för att lyckas. Så jag låg före i tanken. Innan motståndarna hunnit reagera hade jag trippat in i situationen och snott bollen.

Samma egenskaper har jag använt senare i livet. Det analytiska, att scanna in omgivningen, läsa av spelplanen, värdera och agera. Ibland är jag medveten om det andra gånger agerar jag helt per automatik.

Som när jag går på stan, mitt sinne registrerar alla rörelser från omgivningen.

Hinner jag före den där kvinnan? Måste jag sakta ner? Oj någon har bråttom bakom mig, jag lämnar yta så mannen kommer förbi, usch, tre i bredd framför mig, okej, jag kollar om dom lämnar en springa emellan så jag kan smita förbi. Jäklar, dom ser mig inte, får ta tre steg åt sidan eller spänna axeln för konfrontation. Lite krav måste man ju ställa på dom man möter.

Så där håller jag på. I trafiken, på jobbet, på fester, i hemmet. Egenskaperna hänger med ifrån fotbollsplanen och jag har som sagt trott att det varit en gåva jag fått.

Tills nu. AIK:s fotbollstränare Andreas Alm och Svenska fotbollförbundets riksinstruktör Johan Fallby har precis släppt en bok med en vetenskaplig blick in i ämnet, menar dom.

Duon snor allt ifrån mig. Jag har inget speciellt alls kvar i mig. Förutom en vilja att träna hårt, vilket inte är fy skam men inte lika mystiskt och kreddigt som ett sjätte sinne.

Jag har inte läst boken än men ett par intervjuer med Alm. Han menar att vi alla kan träna upp den här förmågan via att lyfta blicken och se på spelet mer än det mikrokosmos som cirkulerar kring bollen och den egna positionen.

Enligt Alms ord har han nu börjat väva in övningar i träningen där spelarna hela tiden måste uppmärksamma andra saker runtomkring dom än bollen. Beteendet ska övas så att det kommer per automatik i spelet. Målet är högt ställt. ”Vi skulle kunna bli världsledande i detta”, säger Andreas.

Det blir verkligen spännande att följa Andreas Alms mission. Om han har rätt i sina iakttagelser, att tron på utvecklingen av fotbollspelarens överblick av spelet fungerar.

Tills facit kommer väljer jag ändå – som lyckokonsulterna skulle säga – att se mig själv som lite speciell.

En man med en extra gåva.

Mer läsning

Annons