Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äkta känslodrama på den gröna ön

Kommer ni ihåg den där scenen i Gladiator där Russel Crowes karaktär står under Colosseums mäktiga läktare, tillsammans med de andra gladiatorerna, och väntar på att gå in och slåss för sitt liv.

Annons

Marken skakar, stämningen vibrerar av skräck, förväntan och förtjusning. Kommer ni ihåg hur adrenalinet pumpade? Snart skulle det ske.

Precis så kändes det på Croke Park i Dublin förra söndagen. För knappt ett år sedan var jag på rugby på samma arena. Det var något helt annat.

Nu handlade det om Hurlingfinal i All-Ireland inför 82.000 åskådare. Hela dagen var en enda lång manifestation till den irländska och gaeliska kulturen och identiteten. En traditionell reel med tung basgång i botten slog in i kroppen med våldsam kraft under den 20 minuter långa ceremonin innan match. Det byggdes stämning, det byggdes för känsloexplosion. Flaggor i lagens färger bars runt på innerplan i symboliska attacker mot varandra och så plötsligt helt tyst. Å så ett dån jag aldrig tidigare upplevt när favoriterna Kilkenny i full fart sprintade in på arenan i sina hockeyliknande hjälmar och sina klubbor i händerna. Som en keltisk hord på väg mot sin fiende. Jag var i extas.

”The fastest game on grass”, kanske även en av världens äldsta sporter. En blandning av allt, bandy, ishockey, rugby, aussie rules, fotboll, baseball, en helt galen sport. Man får sparka bollen, slå den med klubban, fånga och slå iväg den med händerna. Du får tacklas, blocka och hooka, ofta ser det ut som att du får göra vad du vill i det veritabla kaos som uppstår på planen. Ögonblicksbild: Målchans vid målet drygt hundra meter bort, samtidigt på andra planhalvan vid ena sidlinjen ett slagsmål mellan fyra spelare, i närheten av detta en funktionär som ger en spelare vatten och en annan som hjälper till med kramp.

Ett fantastiskt drama där Kilkennydynastin kunde bli historisk genom att vara först med fem raka titlar men där underdogen Tipperary (som blev utklassade i finalen 2009) genom en heroisk insats i en redan klassisk match trasade sönder Kilkennys defensiv och tillslut vann komfortabelt. Vilt jubel på läktarna där fansen stod blandade axel mot axel utan bråk.

Bucklan höjdes efter ett nästan tio minuter långt hyllningstal av lagkaptenen. Ytterligare ett dån och mitt i det en spontan röst som stämde upp till allsång av den patriotiska låten ”Galtee Mountain Boy”. En sång om rebeller och outlaws på flykt under det irländska inbördeskriget. Han ville aldrig sluta i sin eufori. Jag ville inte gå därifrån. Ville bara krama nån.

Mer läsning

Annons