Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla spelare har ett eget val

ÖSK-spelare i krogbråk! ÖSK-spelare skänkte gåva!
Två sidor av samma mynt?
Alla fotbollspelare har ett val i hur dom vill framstå i sin profession.

Annons

Good or bad, for better, for worse.

Man kan välja att bli Gary Lineker och spela en hel karriär i toppfotbollen och ösa in mål i sin liga och i sitt landslag utan att knappt dra på sig ett gult kort. Man kan välja att bli mister nice guy, se till att den korta frisyren med snedbena alltid ligger rätt och aldrig prata illa om motståndare, domare, media, frun eller hunden.

Man kan välja att bli ambassadör för olika välgörenhetsorganisationer, vara med och bygga upp projekt i sin hemstad eller bostadskvarter som är till gagn för ungdomar som eventuellt har det tufft. Man kan välja att aldrig dricka alkohol offentligt, eller inte över huvudtaget, att aldrig hamna i situationer där det finns risk att dra på sig negativa rubriker för sig själv eller sin klubb. Den här typen av fotbollspelare är alltid de som plockas fram som ett föredöme för ungdomar, för sin sport, en sann gentleman.

Jag tycker nog att det är bra, bättre att göra gott än dåligt, om man får välja. Men det är min åsikt även om jag inte tycker att rollen som det perfekta föredömet kommer automatiskt bara för att man blivit bra på fotboll.

Dessutom finns det de som medveten väljer en annan väg in i sin fotbollskarriär, medvetet eller omedvetet. De som blir bad boys och bygger sin framgång på det. Att alltid vara arroganta och svårtillgängliga. Spelare som hela tiden på något besynnerligt sätt alltid hamnar i det så kallade klistret. Fortkörningar, fyllor, bråk, utspel i tidningar, anklagelser, verbala attacker med populära ”hån-rubriker”som följd.

Spelare som är inne i fotbollen mest för sitt eget ego och struntar i det mesta som samhället menar är ett föredöme för andra och sin idrott. Kanske är det bara en överlevnadsstrategi för en individ som är van att fäkta vilt mot alla som vill honom illa. Tror han. För det är nästan alltid en han.

Även dessa spelare blir föredömen, eller åtminstone hjältar, för en hel del unga spelare. Inte lika bra med tanke på samhällets norm om hur en idrottare och människa ska vara. Men för vissa är de här spelarna alltid missförstådda, dom motarbetas av etablissemanget och aldrig är det deras eget fel när shit happends. De hyllas och älskas för deras fel och brister, deras svaghet. En sorts Cassano-lirare med ledsna hundögon.

Själv sätter jag inga moraliska aspekter på det här.

Jag bara konstaterar: alla har ett val.

Mer läsning

Annons