Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anttonen har omvänt mig

Den norske filosofen Arne Naess skriver i sin bok Livsfilosofi:
”I kampen för vad vi anser vara rätt och riktigt ska och måste vi vara bergfasta. Samtidigt måste vi alltid vara öppna för möjligheten att vi tar fel, och vara mottagliga när en dag nya relevanta saker inträffar. Det gör de absolut hela tiden. Det öppna sinnet är det enda som duger då.”

Annons

Låter det pompöst? Säkert. Men det är inte det viktiga här.

Jag har under en längre period funderat på att lägga mig på rygg och blotta de mest privata delarna av kroppen. En pudel brukar det kallas i medierna, jag kallar det en omdefiniering av fastlagd åsikt.

Låt mig förklara: Vid flera tillfällen, i olika sammanhang, har jag de senaste åren varit av åsikten att ÖSK borde göra sig av med Patrik Anttonen. Inte för att Patrik varit en dålig fotbollspelare för det är han inte. Anttonen har en rad fina egenskaper som fotbollspelare och har så haft under lång tid. Det vittnar bland annat den där landslagschansen han fick för något år sedan.

Men jag har upplevt honom som bekväm och lite för nöjd. En saknad av det som vi så slentriant kallar för vinnarskalle. Jag har inte upplevt att Patrik har haft det, ofta har jag haft känslan av att han gömt sig när det brinner till. Blivit sjuk och fått mystiska skador när laget behövt honom som mest. Alltså själva sinnebilden av den brist som jag ansett ÖSK haft för att nå toppen.

Med sin rutin och mångåriga

tid i ÖSK borde han stå med klubbfanan längst fram i fören när skeppet far fram.

Noterar att Patrik sällan får toppbetyg här i NA, oftast tvåor och treor, som en transparent självklarhet som ingen noterar. En spelare alla tar för given men sällan bryr sig så mycket om. Kanske tillhör detta år, denna höst, Patrik. Kroppspråket utstrålar någonting starkare och mer målmedvetet. Eller inbillar jag mig bara?

Anttonen var enligt mig klart bäst i djupdykningen mot Mjällby i cupen, han har också varit fantastiskt bra i dubbelmötena mot Elfsborg. Så Patrik, jag ber om ursäkt. Se nu till att hålla ditt lår friskt, fortsätt med dina löpningar i offensiven, gärna in i straffområdet. Och se till att stänga igen korridoren i defensiven med ditt sköna spelsinne. Precis som du gjort. Till sist: Jag vet att man ska vara sig själv, men för tusan, ut med bröstet och gör dig ännu större.

Allra sist: Var det någon som

uppfattade Paulinhos galna djupledslöpningar förra matchen? Vroom... Vilka ytor åt mittfältarna. Och defensivt? I 82:a minuten var matchen avgjord, men han stressade ändå livet ur elfsborgarna. Puh!

Mer läsning

Annons