Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Årets Lif visade prov på ny styrka

 Jag åkte till universitetsstaden Lund för att studera årets upplaga av Lif Lindesberg . Detta lärde jag mig: Laget har tillfört en helt ny dimension i sitt spel - distansskyttet.

Annons

I Lund är historiens vingslag alltid närvarande med ett universitet från 1600-talet som intellektuellt nav. Vårt hotell ett stenkast från den pampiga domkyrkan och det klassiska studentområdet Lundagård. Medan hurtige kollegan Anders ”OV” Sjöberg tog en joggingrunda för att skaka av sig stelheten efter sex timmars bilresa vandrade jag runt i den skånska lärdomsstaden, tillika min egen födelsestad. Fast ärligt talat är minnesbilderna få eftersom jag här aldrig hann stå på egna ben, bokstavligt talat. 

Lund i dag är ett myller av cyklar och studenter och en plats där alla vuxna ser ut som en lektor på en fakultet. Lund av i dag är också en genuin handbollsstad med två klassiska lag i herrarnas elitserie och ett i damernas. Det märks exempelvis på bussarna som matchdagen till ära var prydda med Lugis flaggor.

Bland alla byggnader med anor finns här handbollens modernaste hall med landets märkligaste namn. Färs och frosta sparbank arena är skräddarsydd för en angenäm publikupplevelse. Fast denna premiärkväll gällde det kanske bara den lilla klick som höll på bortalaget, anförda av Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad, Forwardprodukterna i Malmö FF.

Lif Lindesberg kom ifrån årets första prov med betyget MVG. Man tog tag i taktpinnen redan från avkast och släppte den egentligen aldrig mer än några korta sekvenser. Detta tack vare detaljer som jag i första hand inte förknippat laget med tidigare.

Försvarsspelet var utmärkt. Hårt, tufft och intensivt utan att dra på sig onödiga utvisningar i form av tröjdragningar eller viftande armar i motståndarnas ansikte.

Målvaktsspelet var fenomenalt. Jag har mer än en gång ifrågasatt om Lifs två målvakter Richard Larsson och Sébastien Ehnevid är den sista utpost som vinner matcher åt laget. Habila, men svårt att få till den där totalstängda dörren.

Med febersjuke Richard Larsson kvar hemma vilade ett extra stort ansvar på Sébastien Ehnevid. Han tog det med råge. Och jag är hur glad som helst att erkänna hur tokfel jag kunde ha i min uppfattning. Lif-målvakten var suverän i matchens alla 60 minuter. 22 räddning och dessutom flera avslut som tvingade Lugi-spelarna att pricka stolpar och ribba.

För hans del kunde säsongen inte börjat bättre.

En annan spelmässig nyhet stod nyförvärven för. Lif är ett erkänt spelskickligt lag. Fart och finess är präglade adelsmärken.

Nu har en helt ny ingrediens berikat anrättningen. När 199 centimeter långe Jonathan Jepsson klev in i handlingen drygt tio minuter in i andra halvlek var Lugi på väg att komma ikapp. Två högersläggor och en listig assist senare var Lugi ett knockat lag. Jepsson visade upp ett distansskytte som jag aldrig tidigare sett i Lif. Hårt, bestämt och utan tvekan. Som om bollen bara skulle in med eller utan målvakt i vägen.

Därmed har Ilija Puljevic skaffat sig ett verktyg som gör hans lag mer varierat, mer svårläst. Och på köpet mer spännande att följa för oss från läktaren. ”Chokladpojken” Dener Jaanimaa visade också prov på ett avigt vänsterskott när han gjorde sina två mål i viktiga lägen.

Något helt annat: Lugis assisterande tränare Johan Zanotti har rykte om sig att gilla rampljuset. Mot Lif slog han alla rekord. Då syftar jag inte på hans närvaro i sekretariatet, utspel mot domarna, klagomål på motståndare eller utskällningar av hemmaspelarna. Innan avkast bars en kvinna fram till honom på mittplan. Där knäböjde Zanotti, tog upp en ring, grep mikrofonen och frågade om hon ville gifta sig med honom.

Jag hoppas bara det inte var första gången Liselotte såg sin blivande man i en handbollshall.

Allra sist: Jag måste tacka Tobias Warvne för hans sista mål med två sekunder kvar av matchen. Annars hade kollega Sjöberg blivit ett odrägligt sällskap med sitt förhandstips 24-26.

Mer läsning

Annons