Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Avklädda – eller bara ett olycksfall i arbetet

Man kan stå på två ben.
Endera säga att Örebro blev avklädda, förnedrade på hemmaplan av ett lag som så sent som i våras tvingades kvala för att hänga kvar i allsvenskan och som i år av alla experter tippats långt ner i den allsvenska bottendyn.
Eller också säga att gårdagens 2–6-torsk var ett olycksfall i arbetet. Något som kan hända under en lång serielunk.

Annons

Örebrospelarna själva lutade åt det senare alternativet.

Hur deppigt ett hockeylag är efter en förlust mäts bäst i hur lång tid efter slutsignal det tar innan spelarna orkar möta pressen.

I går tog det mindre än fem minuter. Det är en kortare tid än efter de flesta vinster. De var heller inte särskilt deppiga. Shit happens, liksom.

Tränaren Peter Andersson delade min egen analys av att Örebro egentligen bara var bra sista åtta minuterna i första perioderna och större delen av andra perioden. Då borde laget ha fått mer utdelning. Och att laget klappade ihop fullständigt efter Trojas 1–3-mål och gav bort alldeles för mycket i form av undermåligt markeringsspel och individuella misstag.

Oklart dock hur allvarlig han tyckte att förlusten var. Istället för att älta ville han se framåt: Toppmatch mot Malmö på fredag.

I slutändan handlar allt om ambitionsnivå. Vill Örebro vara ett lag som kämpar sig till kvalserien, eller vill Örebro redan nu vara ett lag som nosar på en elitserieplats?

Är svaret det förstnämnda har man råd att tappa lite poäng här, lite poäng där, men sopa hem det mesta och säkra topp tre-platsen i slutet av serien. Vill man däremot göra ”en Växjö” ska man göra just som Växjö. Fylla poängkontot tidigt, vara relativt säkra på en kvalserieplats redan vid jul och därför våga gå in i en andra försäsong med stenhård träning och lite mindre matchbelastning på toppspelarna i perioden efter nyår. Allt för att hitta en andra formtopp till kvalserien.

För i allsvenskan grundserie delas inga elitseriekontrakt ut.

Just därför ska ingen ta lätt på en förlust hemma mot ett presumtivt bottenlag i mitten av oktober. Ett lag som Örebro borde kunna köra över även om det, som i går, krävdes en halv period och ett baklängesmål för att vakna.

Och just därför är det inte acceptabelt att förlora hemma mot Troja i omgång nio, trots att 43 omgångar serielunk återstår innan säsongen på allvar hettar till. Oavsett hur matchbilden ser ut. Och allra helst när matchbilden ser ut just så som den gjorde i går, när Örebro trots underläge satt i förarsätet en bit in i tredje perioden.

Något positivt, då? Tja, kedjan med Keith, Aulin och Weinstock var skållhet i mittenperioden och kunde ha gjort både tre och fyra mål där. Peter Andersson var stabil defensivt, var inte inne på några baklängesmål och hade några fina backskott. Och det var kul att Örebro lät blott 16-årige Rasmus Fyrpihl (vilket grymt hockeynamn!) få chansen. Rasmus var orädd, tog för sig men blev otacksamt bänkad när Örebro var tvunget att toppa i slutperioden.

Annars, nej.

Det kanske blir tjatigt, men jag måste få ställa frågan: Var är åskådarna?

En nyrenoverad hall, ett topplag med fyra raka segrar, vad mer behövs för att örebroarna ska sluta upp? 1 848 åskådare är patetiskt på den här nivån, varken mer eller mindre. Snittet på 2 258, som placerar Örebro på undre halvan av allsvenskan åskådarmässigt, är inte mycket bättre.

Men för en gångs skull kan man väl ändå säga att örebroarna fick vad de förtjänade. 1 848 åskådare är en siffra värdig, tja, 2–6 mot Troja.

Gårdagens förlust för också en pikant detalj med sig.

Örebro är nu bara näst bäst i länet. Borta mot Västerås, en match och en motståndare Bofors haft väldigt svårt med genom åren, tog BIK en tung 3–0-seger.

Nu är Karlskogalaget på kvalserieplats, Örebro fyra med sämre målskillnad.

Det, om något, borde hetsa Örebrospelarna att prestera bättre framöver.

Mer läsning

Annons