Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blöt födelsedagsfest för ÖSK Bandy

Annons

Födelsedags-festen blev blöt för ÖSK Bandy. Pastor Hans Eklind bad om två poäng i klubbens 100-årsjubileumsmatch och blev bönhörd på den punkten, men tydligen glömde ÖSK-ordföranden bort att be de högre makterna om bra bandyväder.

661 åskådare stod tappert kvar och väntade i ösregnet samtidigt som två ismaskiner cirkulerade runt isen för att få bort de värsta vattenmassorna. Hundraåringen drabbades av en rejäl vattenplaning och det var inte långt ifrån att festkvällen kraschat fullständigt. En halvtimme efter utsatt matchtid gav domare Mikael Karlsson klartecken för spel och 45 minuter försenad kom den allsvenska hemmapremiären i gång.

Bandyhall eller inte, frågan har dryftats en längre tid, men i går var det lätt att ha en åsikt. ÖSK-tränaren Stefan Nilsson tror att 2 000 åskådare kommit till den allsvenska bandyåterkomsten till Behrn arena om det funnits tak över huvudet. Säkert är det så. Till nästa säsong står den nya hallen klar. Matchen i går visar är det är nödvändigt, även om jag helst skulle se att en helt ny ishall placerades bredvid. Men det är en helt annan fråga.

ÖSK har en ärorik historia fylld av medaljer. Klubben ligger sexa i maratontabellen och har i sin stolta historia fem SM-guld på tio finaler. Bandyn har, till skillnad från fotbollen, verkligen vunnit stora titlar. Men precis som exempelvis IFK Norrköping i fotboll har historien många gånger känts betungande. Jag började gå på bandy som liten grabb i slutet på 1970-talet och kan ärligt talat inte minnas någon säsong som ÖSK varit med och slagits om SM-medaljer. Och då pratar jag ändå om en 30-årsperiod.

Legendarer som Olle Sääw, Ove Eidhagen och Hasse Nordin är namn som fortfarande nämns då och då men som jag bara hört talas om, aldrig sett spela. Men jag tror faktiskt att ÖSK, med ny hall, kan stå inför ny storhetstid om alla goda gudar är på pastorn Eklinds sida.

Anledningen stavas Simon Folkesson, Max Eriksson, Erik Säfström och Pierre Jakobsson, egna talanger födda i skarven mellan 80- och 90-tal, som inte har en susning om det som skedde på 50- och 60-talet. I dessa killar har ÖSK ett riktigt framtidskapital som måste vårdas med största omsorg. Det var riktigt roligt att se 17-årige Simon Folkesson i sin allsvenska hemmadebut. Ytterhalven var ett tag ÖSK:s vassaste anfallsvapen i den andra halvleken med några kaxiga genomåkningar.

ÖSK har just nu en härlig mix i laget. Lars Buskqvist drogs ner på mittfältet och han tog det ansvar som är nödvändigt. Skyttekungen Tomas Knutson dunkade in sitt 352:a seriemål i ÖSK-tröjan när han sköt förlösande 43. Knutson är ibland snudd på osynlig i spelet men det spelar ingen roll så länge han levererar. Johnny Hellström, långhårigare än någonsin, höll laget kvar i matchen när det såg som mörkast ut vid ställningen 02. Därtill har ÖSK fått en stabil sista utpost i Mats-Olof Pricken Hallmans som spikade igen i slutet.

Det finns mycket att bygga på i vinterns ÖSK, och jag hoppas att laget har kapacitet att rubba betydligt bättre lag än Gripen-Trollhättan framöver.

Bandyn försöker verkligen förnya sig, vilket är nödvändigt, och i går fick vi se prov på tre förändringar.

Bollen är inte längre orange, utan cerise. Detta för att den ska synas bättre i tv-rutan.

Lagen har också rätt att ta time out var sin gång vilket Gripen utnyttjade i går.

Men den största förändringen är den nya hörnregeln. Numera får lagen endast slå en hörna i rad. Tar ett hörnskott på en försvarare eller målvakten och ut över kortlinjen är det från och med nu målvaktens boll. Precis som i handboll. Medan andra sporter gör allt för att publiken ska få se fler mål så gör bandyn tvärtom. Bra, tycker jag, som aldrig riktigt förstått tjusningen med att klumpa in hela laget i den egna målburen.

Mer läsning

Annons