Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bollen är alltid rund - men ändå inte

Det är de små sakerna som tillsammans blir stora. En exakt passning, som den Nordin Gerzic levererade till Per Johansson som i sin tur gav Robin Staaf öppet mål och 1–0, lever alltid på marginalen.

Annons

Om Gerzic slagit den lite hårdare hade den runnit ut över sidlinjen. Om den blivit för lös hade David Frölund hunnit emellan.

Häckens tränare Peter Gerhardsson gick i gång hårt på detaljerna efter 4–0 till ÖSK på Behrn arena. Mest på en detalj. Bollarna.

Bollen är rund och allt kan hända i fotboll? Glöm det. Mer eller mindre runda är de nog alla, men av olika märken, och de beter sig olika. Allsvenskan 2011 fixar inte att se till att alla matcher spelas med likadana bollar. Det beror tydligen på att klubbarna själva dealar med olika märken, och har olika långa kontrakt. Och hemmalaget väljer boll.

Det märks tydligt på fasta situationer, på skott eller längre passningar att spelarna har problem. Så stor skillnad mellan Nordin Gerzic och Jonas Bjurström som fotbollsspelare är det inte, men i dag var det det.” Sa Gerhardsson.

Som naturligtvis har en poäng. Det smakade bara lite illa att ta upp det efter 0–4. Problemet inte alls är nytt. Svenska Fotbollförbundet tycks ägna mer energi åt att uppfostra sin publik än åt att utveckla fotbollen.

Innan Nordin Gerzic skruvade locket av ketchupflaskan till första målet var de tekniska felen lika många åt båda håll. Såg ibland ut som att bollen var fyrkantig, eller åtminstone en smula oval.

Målet kickade igång ett hemmalag som ändrade skepnad från ängslig höna till stridstupp på ingen tid alls.

Sixten Boströms grepp att vrida på mittfältets triangel, så att Alejandro Bedoya och Fredrik Nordback blev defensiva pjäser, slog väldigt väl ut. Skyttekungen Mathias Ranegies ytor skars ned till ett minimum och Häckens centrala slagstyrka bröts.

Nordin Gerzic gillade de offensiva ytor han fick i omställningar, och visade en form som påminde om fjolårets excellens. Han vände och vred, och var sådär läckert oåtkomlig som han kan vara.

Fick också känslan att Valdet Rama har insett att de andra vitsvarta på planen är medspelare som går att använda. Mannen som ägnat vår och sommar åt att att dribbla sig själv till en dubbelknut valde enklare vägar, och var i en hast lika nyttig som sevärd. Bättre sent än alltid, eller hur det nu var.

Per Johansson är en spelare som halkat lite emellan olika roller, utan att riktigt få fäste någonstans. Inbjuden med armbågen, vänsterfotad högerback, svarade han nu för en i stort sett felfri match – kryddad med höggradig inblandning i de två första målen.

Ironiskt nog så kom 4 870 för att se ÖSK i säsongens hittills bästa framträdande. Med bred marginal säsongens sämsta publiksiffra. Inte sedan en ruggig kväll i oktober 2009 med Halmstad på besök har under 5 000 masat sig ner till Behrn arena.

Starkt att nolla allsvenskans målgladaste lag. Starkt att göra fyra mål på åtta avslut mot mål. Ändå är det svårt att komma i från känslan att säsongen ur Örebroperspektiv rullar vidare lite på tomgång med tio omgångar kvar. Det tror jag skrämmer mer än lite regn.

Mer läsning

Annons