Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Busarnas tid inom fotbollen är över

Annons

Det svepte in en vind ifrån norr när jag var ute och hämtade posten nu på förmiddagen. Den virvlade till i några sekunder innan den for vidare in mot stan ifrån villaförorten.

Ishockeyslutspel tyckte jag mig höra att vinden viskade till mig.

Kanske var det experten Wikegård som skickat iväg budskapet för någonstans i suset tyckte jag mig även höra något om att: "Nu finns det inte längre plats för mesar, nu ska det smälla och rött kött ska daska mot den vita isen." För det är ju det alla brukar säga när slutspelet börjar. Det är då man får börja spöa skiten ur varandra och komma undan med det. Tjuvknep och rackarspel som farfar skulle ha sagt.

Märkligt nog stannade den tanken där och i stället började jag känna en smula med alla dessa nostalgiker som tycker att det är skittrist med den nästan kliniskt rena och fina primadonnafotboll som spelas numera. Såna som viskar och gnyr till sina bundsförvanter om att det bara ska handla om teknik nu för tiden. Va f-n, det är väl ingen satans cirkus heller"¦

Lite trix och fult spel ska det va, som i ishockeyn. Tufft, elakt men ändå raka rör, som farfar också skulle kunna ha sagt. De här fotbollsentusiasterna finns, men dom är tysta numera, pratar bara med varandra.

Det jag undrar är hur mycket det här handlar en ren attitydförändring som gjort att fotbollen blivit snällare, och hur mycket det handlar om teknikens utveckling som brutalt avslöjar busarna när de begått sina brott. Jag antar att det som vanligt är lite av varje.

Det som är helt klart är att det inte längre går att använda allt för uppenbart fula trix. Tv-kameror fångar allt, om inte direkt så i efterhandsgranskningar. Förr kunde skickliga filmare lura domare och publik med intränade svanhopp i straffområdet och komma undan med det. Ja det sågs till och med som en konstart. Att stampa ner två långa metalldubbar på motståndarens fot eller skrapa av dom skorna via hälsenan var ett vanligt knep vid fasta situationer. Andra kunde vara att knipa åt eller snärta till ballarna på motståndaren för att få dom ur balans innan en viktig djupledslöpning. För att inte tala om den lätta uppercuten i mellangärdet på Jon Jönsson som Henrik Larsson gjorde sig skyldig till under hans återkomstsäsong i allsvenskan. För den blev han hudflängd och kanske var det på något sätt också det slutgiltiga beviset för att kameraövervakningen under fotbollsmatcher inte enbart handlar om att underhålla tv-publiken utan även är till för att stävja i buset och oärligheten.

Ibland märker man dock att människans reptilhjärna inte riktigt har hängt med i den tekniska utvecklingen. Inte alla förstår hur många vinklar man kan filma en situation ifrån. Ju högre upp i eliten desto fler kameror och vinklar. Å tror man sig vara säker i någon elak division fem match så kan man ge sig den på att det står någon tonåring med mobiltelefon och filmar för att direkt skicka ut den fega spottloskan på Youtube.

Alla vet inte om det än.

Men skojarna och busarnas tid inom fotbollen är över.

Några sörjer.

De flesta gläds.

Mer läsning

Annons