Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags att skippa krusidullerna

Ryktet om Lif Lindesbergs död är överdrivet. Däremot kan konstateras att patienten inte mår helt bra för tillfället.

Annons

Men låt oss börja med några positiva punkter från gårdagenskvällens insats mot Drott.

* Att i andra halvlek hämta upp ett fyramålsunderläge till oavgjort är starkt. Inte minst med tanke på vad laget hade med sig i ryggsäcken in i omklädningsrummet – fyra raka förluster och krampaktigt spel utan målvaktsräddningar. Det visade på moral.

* Målvakten Sébastien Ehnevids uppryckning. Fick chansen från start, men tog ingenting. Efter pausen fick han betydligt bättre hjälp från sina försvarare och växte då ut till en jätte mellan stolparna.

* Jonathan Jepssons skytte. När Tobias Warvne inte var i samma elektriska form som mot Redbergslid fick 199 centimeter långe Jepsson speltid. Han tackade med att dundra in sex högersläggor på lika många försök.

Totalt sett så haltar ändå Lif Lindesbergs spel fortfarande. Exakt vad som har hänt med det lag som i början av serien såg ut att ha höjt sin lägstanivå rejält är inte lätt bena ut.

Klart är att vissa av nyckelspelarna inte alls utstrålar det självförtroende och pondus som vi är vana vid. Binai Aziz är för tillfället en skugga av sitt rätta jag. Den normalt sett så kvicke högernian ser ut att tänka en gång extra innan han sticker in näsan mellan motståndarförsvarare. Och då har luckan som oftast redan täppts till.

Tränaren Ilija Puljevic valde ändå att matcha Aziz stenhårt under gårdagen trots att han stundtals var iskall i offensiven. Det visar hur viktig Binai är för Lindesbergs spel och hur gärna Puljevic vill ha honom tillbaka i form. Dessutom visar det att Lif-tränaren inte alls har något förtroende för estländaren Dener Jaanimaa för tillfället.

Inte heller Payam Hatami levererar i samma utsträckning som han gjorde förra säsongen. I går brände han kanonlägen på löpande band.

Själv är jag rädd för att det spridit sig en kollektiv rädsla för att misslyckas. Jag saknar det raka, enkla spelet utan krusiduller som alltid varit Lindesbergs kännetecken. I går gjorde laget till exempel inte ett enda mål i andravågskontringar.

Men kanske är svaret på de senaste matchernas svaga spel helt enkelt bristande självförtroende. I så fall kan gårdagens poäng mot Drott visa sig vara guld värd. Sällan har jag sett så många nöjda brandgula ansikten efter ett oavgjort resultat när motståndaren gjort det sista målet.

Mer läsning

Annons