Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags att slåss för sin heder

Fem spelade matcher – fem förlorade matcher. Det är ingen sensationellt dålig start för Eco Örebro i basketligan. Att coachen Panagiotis Nikolaidis har ett gigantiskt arbete med ett ofärdigt lag framför sig är ingen nyhet. Att det i de två första hemmamatcherna sett ut som om jobbet inte ens är påbörjat, är mer oroväckande.

Annons

Nu är det dags att vinna – det skiljer redan två segrar till det enda rimliga målet, en slutspelsplats. Framför allt är det dags för spelarna att visa attityd, att slåss för sin heder.

Redan det faktum att i princip alla experter på förhand sågade Ecos möjligheter att bli någonting annat sist i tabellen borde ha varit tändvätska nog för att väcka kampviljan, att till varje pris vilja bevisa motsatsen. Men icke så. Inte hemma i Idrottshuset i alla fall.

Statistiken kan antyda att det är framåt snarare än bakåt som Eco har haft störst problem, men jag är inte säker. ”Försvar är bästa anfall”, sa Nikolaidis själv inför hemmapremiären mot Uppsala. Eller med andra ord: det ena kommer att ge det andra.

Maria Danielsson, förmodligen Sveriges bästa försvarsspelare genom tiderna, åtminstone på damsidan, sa en gång att ”spela försvar är lätt, det gäller bara att springa”.

Med snabba fötter, en blick som talade om för motståndaren att i kväll kommer du inte att få det lätt och en attityd som sa samma sak, satte Danielsson oftast tvärstopp för allt från kvicka guarder via säkra distansskyttar till stora, starka insidespelare.

De kvicka fötterna utgår jag ifrån att Ecospelarna har. Blicken? Nja, inte Danielsson-klass i alla fall. Attityden har jag inte sett röken av än. Ecospelarna har inte sett förbannade ut när de blivit överspelade. Inte på sig själva i alla fall. Snarare uppgivna.

Försvarsspel i basket handlar i första hand inte om att tjuva, chansa eller kasta sig efter bollen. Det handlar om att ta ansvar, att vara noggrann, att inte slarva eller fuska. Att inte bjuda motståndaren på de där extra decimeterna och hängande armarna som som ger utrymme för öppet skott, avgörande passning eller egen attack.

Om motståndarna tvingas jobba för att komma till avslut, kommer Eco i motsvarande grad att få anfalla mot ett tröttare, mer frustrerat anfall.

Mot Södertälje för en vecka sedan var det bara store amerikanen Bernard Toombs som visade någon attityd att tala om. Däremot såg jag ett helt gäng unga löften som vare sig verkade tycka att basket är särskilt roligt eller att hedern är någonting att slåss för.

I kväll vill jag se ilska, envishet och jävlaranamma. Då kan första segern faktiskt komma.

Mer läsning

Annons