Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför känns allsvenska premiären helt rätt

I dag börjar allsvenskan för Örebros del.
Då är det läge för en klassisk sportfråga: hur känns det?
Svar: Det känns alltid helt rätt.

Annons

På söndagen sa jag adjö till vintern genom att tillsammans med hustrun ta säsongens sista skidtur i Karlslundsspåret. Det var motigt och bakhalt. Armarna värkte. Men som alltid ett bra tillfälle för tankar att flöda fritt. En del kretsade kring dagens fotbollspremiär.

För många örebroare är den allsvenska premiären en del av livets gång. Den markerar en klassisk årstidsväxling, lika naturlig som jul, påsk och midsommar för andra.

Förr visste alla att våren var i antågande när fotbollsspelarnas rop började höras på grusplanerna, när folk kompade ut från jobbet en fredagseftermiddag och samlades längs långsidan bakom Idrottshuset och där bollen studsade lite hur som helst. I takt med att värmen steg fanns en föraning och en förväntan om att nu var det åter dags för ljusare tider.

I dag har fotbollförbundet gäckat vår livsrytm. Det har blivit tilt i samspelet mellan kropp och hjärna. Allsvenskan både slutar och börjar i vinterkyla. Gruset är ersatt av det doftlösa konstgräset och publiken sitter på samma stol oavsett om det är tränings- eller tävlingsmatch.

Sånt kallas också utveckling.

Jag har en vän som påstår att ÖSK i år står för sin svåraste publika utmaning någonsin. Han anger följande skäl:

Folk frös när allsvenskan 2009 stängdes, folk kommer att frysa när den nu börjar igen. Laget svarade inte för någon dundrande propagandainsats under fjolårets avslutning. Klubben har inga spektakulära nyförvärv att visa upp. Truppen har varit skadedrabbad i vinter. Träningsmatcherna har varit av skiftande kvalitet och samme tränare leder laget. Lägg till att årets säsong blir den längsta någonsin. ”Hur ska marginalpubliken redan nu kunna motivera sig att gå ner på Behrn arena?”, avslutar han sin domedagsanalys.

Mitt svar: Han har inte fattat någonting.

Han förstår inte vad allsvenskan står för, att allsvenskan är själva sinnebilden för något större än en lyckad bollmottagning. Det spelar ingen roll att den är rankad som Europas 24:e liga med länder som Cypern (21), Turkiet (11) och Ukraina (7) före oss. Såna argument används bara av fotbollsteoretiker som älskar att älta spelsystem, fotvinklar och huruvida någon spelare är bra på att täcka passningsytor. Fotboll som ren hjärnkirurgi.

För mig är allsvenskan en känsla, en metafor för så mycket mer. Det är en dokusåpa förankrad i det svenska folkhemmet. En teater där spelet bakom kulisserna är minst lika intressant som själva scenframträdandet. Ständiga intriger och förvecklingar. Oväntade situationer ger rubriker och samtalsämnen. Spelare och tränare, alla med sin egen historia, som fascinerar omgivningen. Olika lag som gestaltar olika myter. Publik och supportrar som ger liv åt arenorna.

Ett mål kan betyda skillnaden mellan succé och fiasko. Ett mål kan också bära upp eller sänka självkänslan i en stad. Åtminstone till nästa avspark.

Allt detta, och mer därtill, skapar för många meningsfullhet i tillvaron.

Den stavas allsvenskan.

Spelet kan börja!

Allra sist: Tala om uppladdning. Bröllop två dagar före premiären. Grattis Alvbåge!

Mer läsning

Annons