Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den här soppan inget för Pluras kök

I en annan tid satt en liten pojke i fönstret vid St Persgatan, tre trappor upp. Såg snöfall och plogbilar en vinternatt, ambulanser och spårvagnar som körde ikapp. Luciatåg med tomtar och troll, Zamora och Bajdoff på en jättefotboll.

Annons

Han är äldre nu, har blivit folkkär som det heter. Den där sträva personligheten, men med så mycket hjärta att det möjligen endast överträffas i storlek av den väldiga buken. Han exponerar utan skam bådadera i rutan, lagar mat och blir berusad med vänner och andra.

Plura och brorsan Carla och basisten Tony , tillsammans var de kungarna från Bråddway. Ett café på Bråddgatan som fortfarande lever, eller kanske lever just för att de som blev Eldkvarn bevarade det i sina hjärtan och texter.

Plura är Norrköping och Norrköping är IFK, med en historia som det slår gnistor om. Jag tror inte att det är tillfälligheter som gör att mannen kom att rimma sin barndoms minnen på troll och jättefotboll, och klämma in Zamora Nyholm och Bajdoff Johansson i texten till hymnen med namnet Alice.

Norrköping bär på minnen av så många stora spelare, så många framgångar, och en så rustik arbetarromantik att det liksom väller emot en från de gamla byggnader som rustats nu och blivit något annat än fabriker.

Kanske för tungt att bära, för IFK har inte funnit sin plats i den nya tiden. Pendlat mellan divisionerna, famlat efter någonting fast att stå på.

Den soppa Norrköpings fotbollshjältar kokade ihop i går var sannerligen inget som skulle ha platsat i Pluras kök. Fegt, försiktigt och utan någon som helst antydan till smak. Åtminstone före paus. ÖSK var heller inte bra så långt, men mycket bättre, och kryddade med Valdet Ramas mäktiga klassprestation som gav 1-0 i sista ordinarie minuten.

Rama hade lämnat högerkanten, varifrån han tidigare hyvlat iväg ett ribbskott, och tog nu fart från sidlinjen. Lämnade både en, två och tre vita bakom sig innan han bombade in bollen på bästa Gunnar Nordahl-vis. Hemmaförsvaret hade uppenbarligen inte gjort läxan, för just det läget söker Valdet Rama snart sagt varje gång han får bollen i vänsterläge.

Jag har så smått undrat var den Valdet Rama jag såg i en kylig halvlek mot Elfsborg på försäsongen tagit vägen. Jag hittade honom efter paus i går. Det såg ut som att någon talat om för honom att de andra med svarta tröjor därute är medspelare. Att Valdet är skicklig i sig själv vet vi. Nu vet vi också att när han väljer att använda sina medspelare är han ännu bättre. Sixten Boström medgav efteråt att det talats en del om den saken.

Enda felet var att Ramas passningar ofta satte Kushtrim Lushtaku i läge, eftersom den senare gjorde allt utom mål med det han fick. Kanske just för att Lushtaku ännu inte gjort något ÖSK-mål. Det har inte Paulinho heller, men brassen gör ett annat intryck med att ta jobbet för laget utan att flänga runt och jaga egna lägen. Jag kan tycka att det är dags för Lushtaku att leverera för att få fler chanser.

Andreas Haddad opererades i går. Bra. Halvskadade spelare vinner inga SM-guld. Haddads frånvaro har fått stort fokus, vilket inte är felaktigt. Han är lagets enda "riktiga" center. Men jag konstaterar att med Nordin Gerzic tillbaka på planen har ÖSK nu vunnit två raka efter tre förluster. Nordin briljerade inte igår, så som han gör i bland, men höll klokt i bollen, lugnade ett stressat lag, och gjorde ytterst få fel. Gerzic är fortfarande den offensivt viktigaste spelaren i svartvitt. Navet runt vilket hjulet snurrar.

Mer läsning

Annons