Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drömmen om Europa lever ännu

Det gick inte heller den elfte gången. Men ÖSK spelade oavgjort med mersmak mot Sarajevo.
Drömmen om Europa fortsätter att leva. Åtminstone i en vecka till.

Annons

Europa är en världsdel. Det är också en dröm. En hägring för alla svenska fotbollsklubbar. För alla allsvenska lag. Och alla svenska spelare.

Det är drömmen om det stora lyftet. Att lyckas i Europa räddar många kassörers nattsömn. Och ett bättre skyltfönster för en spelarkarriär är svår att hitta.

Europa är också en möjlighet för alla supportrar att drömma sig bort till en annan fotbollsvärld. Det är en hägring av något bättre och högre. Framför allt är det en chans att fly den vardagliga verklighet som stavas allsvenskan.

I Örebro har drömmen om Europa varit levande sedan den 7 november 2010. Då avslutades fjolårets allsvenska säsong med ÖSK på en tredje plats i tabellen som innebar kvalbiljett i Europa league.

En titt i uppslagsboken säger att namnet Europa är sprunget ur grekiskans Euro´pe som enligt vissa tolkningar betyder ”solnedgångens land”.

Jag gick till Behrn arena med farhågor om att den skymning som rått för ÖSK i allsvenskan den senaste tiden skulle övergå i rena solförmörkelsen när bosniska Sarajevo kom på besök.

Tack och lov fick jag fel.

För första gången på riktigt länge överraskade ÖSK positivt. Koncentrerat, aggressivt och emellanåt riktigt fartfyllt passningsspel. Alejandro Bedoya saknades i startelvan men brassen Paulinho fick ersätta som offensiv mittfältare. Ett bevis för att Sixten Boström ville öppna detta Europamöte med en seger. Nu blev det inte så men försöket tycker jag ändå slog väl ut. Med sina snabba ryck fick exempelvis Paulinho tre Sarajevospelare varnade.

En som var ännu snabbare i rycken var Valdet Rama. Han visade härlig spelglädje på sin vänsterkant och låg bakom många farligheter. Äntligen har han börjat använda vänsterfoten, dribbla utåt och allmänt värdera lägena bättre. Då blir han också ett snäpp nyttigare för hela laget.

Nordin Gerzic och Fredrik Nordback gjorde viljestarka och vägvinnande insatser mot det internationella motståndet.

Men tyvärr blev avsaknaden av en riktigt farlig center än en gång uppenbar. Robin Staaf är inte spelaren som fyller luckan längst fram. Det var främsta anledningen till att ÖSK:s tio matcher i Europacupsammanhang utan seger nu utökades med en till.

Ändå kan ett mål på bortaplan om en vecka räcka för att ta ÖSK vidare. Svårt, men ingen omöjlig uppgift. 

Motståndet då? FK Sarajevo överraskade mig lite. Jag hade väntat mig gå-fotboll och mängder av incidenter i en sönderryckt match. Men det bosniska laget spelade oväntat öppet och offensivt. Först sista kvarten sjönk man uppenbart hemåt för att säkra nollan bakåt. Mer väntat, om än ovant att se, var lagets man-man-markering på alla fasta situationer.

Laget hade en duktig mittback i gänglige kaptenen Sedin Torlak. Vänstermittfältaren Damir Kojaševic kom till spel med ryktet om sig att vara ”Balkans Messi” men det mest ögonfallande i hans fall var väl de oranga skorna.

Det fanns andra inslag som också var lite främmande från vår allsvenska lunk. På pressläktaren satt ett gäng bosniska journalister som ställde sig upp och skrek och jublade varje gång laget gjorde något bra på planen.

Den italienske matchdelegaten i kostym som gick på innerplan och tog bilder på allt från brinnande elskåp till bosniska budskap var också en upplevelse.

Och vad ska man säga om namnet på Sarajevos supporterklubb? ”Horde zla” stod det på en vinröd jättebanderoll. Det betyder ”ondskans horder”, viskade kollega Nikolic. Bara så att Kubanerna vet vad som väntar i returmötet.

Allra sist: Bara drygt 5 500 åskådare kom för att se ÖSK:s första Europamatch på 14 år. Samma publiksnitt hade laget i – superettan. Dåligt!

Mer läsning

Annons