Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ful ankunge har blivit en vinnare

Guldfeber i ”Orange County”. I arenan där brandgula handbollsfans i drömmen skulle fira Lindesbergs första SM-titel någonsin kokade, bubblade, vrålade och gräts det i går. Volleybollextas. Lindesberg Volley hann före.

Annons

Det var alldeles omöjligt att inte ryckas med. Jag har sett den förra storklubben i Örebro sjunga, eller i ärlighetens namn mer bröla vilt, i de groteska guldhattarna fler än en gång tidigare. Tiotalet guld under en storslagen era vars uppföljare som nu flyttat några mil norrut.

Första gången är första gången och kommer aldrig igen. Det är något speciellt att se en dröm gå i uppfyllelse.

Ruset var totalt när Nadya Greseva bankade in matchbollen mot ett redan slaget Hylte/Halmstad. Efter ett fjärde set som var en mäktig defilering som så uppenbart bara kunde sluta på ett set... nä, alltså sätt. Rolighetsministeriets bleka bidrag, förlåt.

3–1 i set och 3–0 i matcher mot Hylte/Halmstad i SM-finalen, och även om laget Linde Volley är en främlingslegion så stod tiotusen ortsbor på något vis bakom sitt lag med hjärta och lust och stolthet hela vägen.

Även om inte alla var där i går. Fick heller inte plats. Kanske underskattade klubben trycket med halva arenan i mörker bakom en skjutvägg. I den upplysta delen trängdes 1297, officiell siffra och rekord för volleyboll så klart. Inte en stol var tom.

Knappt en meter över att stå på. Men jag säger inte att det var fel att nöja sig med det mindre formatet. Publiken så nära att den nästan var med inne på planen, stämningen så tät att den gick att tälja av med guldkniv. Jag hoppas att folk tog med sig av den hem, och hade en fantastisk söndagkväll. De som inte firade med laget på stadshotellet.

För inte många år sedan alls var Lindesberg Volley en ful liten ankunge som tittade med viss avundsjuka på Örebro, på storasysters träningstradition och vinnarmentalitet. Med imponerande vilja och målmedvetenhet har ankungen blivit en uppstickare blivit en utmanare blivit en vinnare.

Man kan anmärka att Linde plockat åt sig flera av Örebros stjärnor. Anna Rönnbäck, Tina Johansson, Kaisa Wallin och Sofie Lundberg har alla förflutet i Idrottshuset. Men jag tror att Lindesberg har betydligt bättre förutsättningar att göra hållbart för framtiden av sin satsning än vad som bjuds i Örebro. Volleyboll är i Sverige en smal sport, en familj av människor som brinner och kämpar, men har svårt att nå ut till en stor publik och därmed till större sponsorer.

I Örebro är konkurrensen från allsvensk fotboll och hockey mördande. I Lindesberg kan volleyboll gott och väl samsas med handbollen och Lif Lindesberg om rollen som PR-bärare. Som elitidrotter att samlas runt.

Kommunen Lindesberg har de senaste två åren stoppat in drygt en halv miljon kronor i Lindesberg Volley. Det är bra pengar i sammanhanget, och bidrar starkt till att klubben kan hålla sig med tunga pjäser som amerikanskorna Marjorie Giordano och Ashley Beyer tillsammans med Nadya Greseva från Ukraina och polskan Klaudia Grelowska.

För att inte tala om succécoachen Matt Botsford.

Örebro kommun anser att Örebro Volley är värd omkring en tiondel av den summan i kommunal sponsring.

Det är en av anledningarna till att orter som Lindesberg, Hyltebruk, Ängelholm, Katrineholm, Falköping och Gislaved som kan vara med och slåss på svensktoppen i damvolleyboll. Tror jag.

Jag hoppas att Lindesbergs kommun kan och vill fortsätta använda sina idrottsföreningar som skyltfönster, trots att reklamavtalen nu går ut. Med gårdagen i minne vore allt annat märkligt.

Lif Lindesberg jagar inga SM-titlar längre. Eller just nu, om man vill vara optimist. Handbollsklubben åkte på storstryk i Västerås i går, och kan antagligen glömma elitseriespel nästa säsong. Men det förändrar inte klubbens betydelse för orten.

Mer läsning

Annons