Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En lysande stjärna gör inget vinnarlag

Läste en kvällstidning som spekulerade i att Zlatan Ibrahimovic hade makt att lägga in sitt veto om Svenska Fotbollförbundet väljer ”fel” förbundskapten i magikerns ögon.

Annons

Har tidigare hört röster om att allt i landslaget framöver ska byggas på vår enda världssjärnas enormt mirakulösa kunskap. Allt ska gå via Zlatan, alla andras uppgift ska vara att serva Zlatan så att han likt Jesus kan föra oss rakt över djupa hav, genom öknar och rakt in i paradiset fulla med vin och bröd. Eller hur den storyn nu var.

Zlatan är vår frälsare, de andra tio på fotbollsplanen ska bli hans tjänare.

Men är det verkligen så lätt att nå framgång i ett lagspel som till exempel fotboll?

För att svara på det så tänker jag vara modern och miljömedveten. Jag tänker recycla.

I februari 2007 skrev jag en text om Phil Jackson som var Chicago Bulls head coach under klubbens storhetstid under 90-talet. Michael Jordan som spelade i det laget då var vid den tidpunkten kanske världens bästa idrottsman alla kategorier.

Inte så konstigt att dom vann då va? Inga problem. Ge bollen till Air Jordan så flyger han med bollen ner i korgen för ytterligare tre poäng på kontot.

Men så enkelt var det förstås inte, det är det aldrig i lagsport.

De första åren med Jordan och Jackson åkte Bulls ut tidigt i slutspelet.

Varför var ett ord som Jackson ofta klurade på? 

Som en professor Balthazar kom han en dag på att nyckeln till framgång var att få den största stjärnan av dem alla att ta ett steg tillbaka för att resten av spelarna skulle kunna lyfta sig.

Phil Jackson hade märkt att i slutspelet när motståndet blev bättre och matcherna viktigare så satte motståndarna tredubbel markering på Jordan och då försvann även den bästa ur matchen.

I det läget fanns ingen annan som vågade ta de avgörande besluten, ingen vågade gå på skott, ingen vågade leverera den svåra men kreativa och kanske avgörande passningen. Chicago Bulls var en ”one man show” som inte gav några titlar.

När Jackson lyckades sälja in idéen till Jordan om att han måste bli ”sämre” för att de andra skulle bli bättre så kom titlarna och Chicago Bulls började dominera NBA-cirkusen.

Med samma ord menar jag att nyckeln för en ny svensk förbundskapten inte är att pumpa upp egot ytterligare och centrera all uppmärksamhet på den största av alla svenska fotbollsstjärnor, Zlatan Ibrahimovic.

Istället handlar det om att lyfta tron och självförtroendet på alla de andra spelarna i laget så att dom vågar och klarar av att ta de avgörande besluten i de svåraste av stunder i de tuffaste av matcher.

Endast då kommer Zlatan bli av med alla sina tredubbla ryggsäckar och bensparkande försvarsgalningar som i varje match som Sverige spelar ser som sin enda uppgift att markera och förstöra för vår geniale anfallare.

Endast då kan Zlatan bli fri och få de ytor som kommer att frälsa honom, medspelarna, supportrarna och hela det svenska folket. Endast då kommer vi återigen vinna avgörande kval eller mästerskapsmatcher igen.

Mer läsning

Annons