Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En magiskt surrande hockeykväll

Annons

Kvällen var surrande magisk, läktarna en kokande explosionsrisk. Det kunde bara gå väl. Jag kände det när jag kom in i bunkern, så galet vibrerande av positiv energi.

Jag måste gratulera mig själv och alla andra örebroare som tycker om ishockey. Inget mer Sunne, Munkfors eller Lindlöven en fredagkväll i oktober. Efter en sommar vi längtat efter väntar en vinter med Leksand, AIK, Västerås, Bofors ... med ishockey på riktigt.

Jag måste gratulera Mikael Fahlander, som trott mer än någon annan, som brunnit hetare än någonsin julbocken i Gävle för den stund han fick uppleva i går.

Örebro Hockeys ordförande grät och kramade allt och alla, det var mycket rörande. Allt var mycket rörande.

Publiken, tretusen sexhundra nånting, som bar fram laget på en våg som gick runt runt när Fredrik Orrsten fått 4-3 som egentligen var Thomas Mitells mål och 5-3 som var mer Orrstens men också mycket Mitells underbara passning.

Då var våndan över och festen inledd.

Jag måste gratulera Andersson. Båda två. "Mozart" och Peter gjorde ett hockeylag av en samling skapliga individer, byggde ett vinnarlag av gungfly. På två månader. Det är en stor prestation.

Och spelarna, som växte samman till ett enda hjärta mot ett enda mål.

Klart att jag kände mest med killar som Jonas Almqvist, Niklas Lihagen och Henrik Löwdahl. Den senare skadad på läktaren. Men ändå, tre örebroare, tre hjärtan som svällde stoltare än andra över att ha varit med om att smitta stan med hockeyfeber.

Det var många år sedan senast.

Tingsryd fick stryk i Haparanda. Jag är inte förvånad. Tingsryd hade aldrig varit i Haparanda, och visste inte vad de stod inför. 8-0 i Småland i premiären. 3-2 till Asplöven i går. Så mycket för snacket om läggmatch.

Huddinge kom till Örebro trekvart före match. Hade visst fastnat i påsktrafiken från Stockholm. Därför blev matchen 25 minuter sen. Nästan en period efter Asplöven-Tingsryd. Fattar inte varför Tingsryds tränare Mikael Tisell inte gick med på att hålla matchstart också i Haparanda.

Örebro kom in till tredje perioden med 3-1 i ryggen, och fick se 1-3 på tavlan i Norrland. Några minuter senare stod det 3-3 i Örebro och 3-2 i Haparanda.

Jag lovar att det gungade under fötterna på många örebroare då. Tills Mitell smällde in 4-3 på volley efter Orrstens skott. Och all nervositet, all vånda, kokade över i en yra jag inte sett eller upplevt sedan ÖSK återtog allsvensk status en höstkväll för ett par år sedan något hundratal meter österut.

Det var fest i går, och det var fest i natt men snart ska ett allsvenskt lag byggas. Jag tror inte att det blir en satsning på att hänga kvar. Jag är säker på att Örebro Hockey är ute efter mer än så.

Det finns något starkt och fast att stå på. Bra ekonomi, ett tränarpar som jag förutsätter att klubben gör allt för att behålla. En spelartrupp med potential att gå vidare utan jätteingrepp.

Det som saknas är en värdig ishall att växa i.

Det, mina vänner, är en huvudvärk som Staffan Werme och hans kolleger i rådhuset har att bota tillsammans med klubben.

Mer läsning

Annons