Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ny stjärna när himlen ramlade ner

Hon väntade i nästan ett halvt liv på att få göra debut i landslaget.
Ställdes till en början utanför i sista matchen när VM-truppen skulle tas ut och var kanske på väg att glömmas bort i ett halvt liv till.
Plötsligt skilde bara ett tak över Commerzbank arena Marie Hammarström från de andra riktiga stjärnorna ovanför.

Annons

Men även himlen ramlade ner till slut. I alla fall kändes det så över Sverige och lagets första förlust i det här mästerskapet. När alla verkade prata om hur lätt det var för Sverige att besegra Japan och gå till en drömfinal mot USA höjde jag varningens finger. Dels för att Japan var seedat som fyra inför VM. Då är man inget brödgäng som Sverige äter upp i en semifinal. Dels för att Japan slog Tyskland i kvartsfinalen och gav Tyskland sin första förlust i en VM-match på tolv år.

Matchbilden i semifinalen blev exakt som väntat. Japan ägde bollen och ville helst inte släppa ifrån sig den. Hade förkrossande 62-38 i bollinnehav i den första halvleken. I den andra halvleken gav taffligt försvarsspel Japan 2-1 när 155 centimeter Homare Sawa tilläts nicka in bollen. Och när Hedvig Lindahl bjöd på sin obligatoriska tavla fram till 3-1 var det Japan, och inte Sverige, som tagit sig till drömfinalen mot USA.

NA kom till Frankfurt i något som kändes som rätt tid. Inom loppet av våra första 24 timmar hann Pia Sundhages USA spela sig till final och bara minuter senare dykte Marie Hammarströms namn upp på skadade lagkaptenen Caroline Segers plats i startelvan. Från start i VM-semifinalen. Inför 45 000 åskådare på läktaren.

Vaden stoppade Seger, men öppnade upp för en annan vinnare.

En gymnasielärare från Örebro, som många trodde skulle bli bänknötande turist i Tyskland. Hon som i oktober förra året gjorde landslagsdebut. 28 år gammal.

Marie spelar alltid enkelt, och gjorde det inte svårare den här gången heller. Om någon klarar av att byta Behrn arena och 437 åskådare på Kif Örebro-Hammarby mot något du inte ens kan köpa bland alla världens upplevelsepaket är det just hon. Som står stabilt i mitten hur stora konstrasterna än är.

Nu lär både Caroline Seger och Nilla Fischer vara tillgängliga till bronsmatchen mot Frankrike på lördag i Sinsheim. Och Marie tillbaka på en bänk nära hennes tvillingsyster Kristin. Men minnena från VM-semifinalen kommer däremot aldrig att bytas ut.

En stor del i den svenska VM-succén har annars en annan örebroare haft. Före VM var hon för många hemma bara den där ljusa tjejen med Musse Pigg-pannband på fotot bredvid Thomas Nordahl och Ove ”Slangen” Karlsson, hängandes på väggen inne i hamburgarrestaurangen på Behrn arena.

Och för någon annan kanske också ”Dalas” dotter.

Nu har även Lisa Dahlkvist nått max på riktigt.

I en undersökning nyligen i Aftonbladet röstade tidningens läsare fram Lisa till dubbelt så populär som Caroline Seger. Visserligen en populistisk frågeställning där man kan styra läsarna att svara precis så som man tänkt vinkla den efterföljande texten. Svaret hade knappast blivit det samma om inte Dahlkvist varit stekhet och gjort mål i tre raka matcher.

Men något säger det i alla fall. Nu vet ni alla vem hon är.

Under en säsong när ÖSK fumlar i mörker lyser nu Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström och Sara Larsson klarast i Örebrofotbollen. Och glöm inte Kristin Hammarström på bänken och skadade Stina Segerström bildade ordinarie mittbackspar med Charlotte Rohlin innan hälsenan slets av.

Och ikonen Pia Sundhage.

På söndag kväll är hon Sveriges sista hopp, att besegra Japan och bli bäst i världen.

Mer läsning

Annons