Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En stor del av fotbollen dog med honom

Richard Holmlund lurade döden för bara någon vecka sedan. Den andra gången misslyckades han.
Han som normalt alltid lyckas.

Annons

Jag har aldrig kommit så nära en tränare under mina 15 år som sportjournalist. Richard Holmlund var en vinnare personifierad, en jobbig jävel i motgång – men som alltid hade resultaten att falla tillbaka på. Och som gärna påpekade det.

Nu är han borta. Och han tog en stor del av fotbollen med sig.

Richard Holmlunds plötsliga död är förstås en tragedi av gigantiska mått. Mest för hans familj och vänner i Örebro, som förlorar en nära människa med ett hjärta större än många andras. Men självklart även för fotbollen.

Richard Holmlund gjorde Umeå IK till trefaldiga mästare under början av 2000-talet.

Han gjorde det genom att våga ställa krav. Genom att kräva samma satsning och inställning av damspelare som av herrlagen han tidigare tränat.

Många orkade inte med det och föll bort, andra trodde på den bitter-roliga norrlänningen med det overkligt stora engagemanget och hängde kvar.

Och blev bäst i Sverige.

Kif Örebro förde han förra hösten till guld i Svenska cupen. Örebrofotbollens första och största titel någonsin.

Bara veckor efteråt fick han lämna klubben. Vissa spelare var trötta på att höra Richard Holmlunds krävande stämma.

Det var sådan han var. Antingen var man med Richard Holmlund, eller emot han.

Antingen vann man eller förlorade.

Jag själv hade ingen som helst koppling till Richard Holmlund innan jag började på NA-sporten 2009. Men jag fick snabbt tycke för honom. Han stod upp i alla lägen. Var aldrig rädd att kritisera eller säga det andra tränare normalt håller tyst om. Hans ärlighet och uppriktighet i yrkesrollen vann min respekt.

När han var förbundskapten för Seychellerna gjorde jag ett stort reportage om kulturkrockarna. Holmlund berättade att det var stökigt bland spelarna på flera samlingar och jag bad honom förtydliga. Där andra tränare hade haft en dragkedja för sin mun pratade i stället Richard Holmlund ännu högre.

– Säg så här, en öl kostade en dollar. En kvinna kostade tio.

Efter att Holmlund slutade i Kif Örebro ökade vår kontakt. Jag tror han gillade att jag också är småtjurig och nyfiken av mig. Att vi kunde skvallra och gnälla om samma saker. Vi har pratats vid på ett eller annat vis nästan varje vecka.

Jag såg till att Holmlund blev VM-krönikör i NA under dam-VM i Tyskland i somras och han var även länge tilltänkt för andra liknande jobb i NA i höst. När vi nyligen pratade berättade han att han var småless på att pendla till Norrköping, där han sov över i IFK Norrköpings gamla klubblokaler.

När jag nu kollar igenom min jobbmobil och sms-historiken med Richard Holmlund har jag 62 sms liggande i inkorgen. I efterhand ser jag hur genuint fotbollsintresserad Richard Holmlund egentligen var.

Han var mer än som han själv ofta presenterade sig: ”Sveriges bästa damtränare genom tiderna”.

Här ett avslutade sms, från drygt en månad tillbaka, om hur jag kommer att minnas Richard Holmlund. En skön jäkel som svingade vilt för det han trodde på. Som revolutionerade damfotbollen med en helt ny kravbild. Och som samtidigt kunde ta livet med en klackspark.

”Seychellerna uppfyllde det mål jag hade när jag tog över. Att vinna Indian ocean islam games. Man vann på straffar mot Mauritsius och i semin slog man Reunion efter förlängning. Första gången i final. Om man stannat hade man varit kung nu men i stället harvar man runt i 15 grader i nån sunkserie. Ha det bra. Richard”.

Mer läsning

Annons