Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett nytt offer i speedway-såpan

Sopade av den egna banan landade Indianerna på någon av åkrarna runt motorbanan i Sannahed i går. Bara ryggar och grus i fejsen på hemmaförarna, som skulle utmana Vetlanda om en semifinalplats. Det gick inte alls. Klena starter, klent med hjärta. Mer av blekansikten än röd indiansk glöd.

Annons

En fläkt av unken torsk redan när det visade sig att Kumla-klubben inte lyckats flyga in reserv-ryssen Renat Gafurov. Det var där, i reservheaten, Indianerna skulle hämta enkla poäng. Men ingen ryss i världen hade räddat stjärnor som Zetterström, Protasiewicz och Walasek den här kvällen.

Vetlandas dyrare stjärnstall var för bra, Indianerna måste besegra Lejonen i Gislaved. Det är ... ska vi säga osannolikt.

Legoknekt-mentaliteten har skördat ännu ett offer i den märkliga såpan speedway. Rospiggarna väljer att dra sig ur elitserien. Säkert ett klokt beslut, att säkra verksamheten och klubbens existens innan konkursförvaltaren knackar på.

Klubben från Hallstavik kliver frivilligt ner i allsvenskan, halverar årets driftskostnad om fyra miljoner kronor. ”Det blir mer hanterbart för klubben. Vi kan inte få ut mer ekonomiskt, det finns inte fler sponsorer i vår region.” säger styrelseledamoten Göran Lindblom till Norrtelje Tidning.

Det är något sjukt med en sport där en handfull förare kör alla heat i alla ligor, och följdriktigt suger åt sig alla pengar som sporten genererar. Vid sidan av dem som äger rättigheterna till VM-serien, till tv-pengarna, och styr vilka som ska få vara med i den, lika mycket efter marknadsvärde som resultat. Rätt ålder, rätt utstrålning, rätt nationalitet är lika viktiga faktorer som att åka fort.

GP-speedwayen är business, och tyvärr spiller det i hög grad över på resten av den här lilla världen. Är du inte med i VM så finns du inte. Då har du inte råd att hålla dig med personal och material, en organisation som krävs för att tävla med de bästa. Alltså blir de som är VM-förare en egen liten klan, en adel som flyter lite ovanpå.

Jag klandrar inte förarna, som riskerar en hel del, som flänger runt mellan några få länder och sannerligen inte är några fotbollsprimadonnor. Att de söker så bra betalt som möjligt är naturligt, men det är också förödande för svensk klubbspeedway.

Där sitter några få klubbar, företrädesvis i Småland av någon anledning, på möjligheten att faktiskt betala världsstjärnorna vad de begär, medan andra går under i försöken att konkurrera. I går var det Rospiggarna som sa stopp. Tidigare har Örnarna, Masarna, Bysarna, Kaparna, Smederna, Bajen och säkert några jag glömt kört in i konkursväggen.

Det händer i fotboll och hockey också. Problemet är att speedwayen är så smal, att det inte poppar upp några nya klubbar som tar upp kampen. Varken Rospiggarna eller Valsarna hade råd att köpa tillräckligt bra legosoldater i år, men de var med ändå i elitserien.

I de fyra lag som körde kvartsfinalmatcher i går var 15 av 32 förare svenska. Stryk fyra svenska ”åttor”, som inte körde en meter, och det är elva av 28 som faktiskt tävlade. Hur många av de 17 ”inhyrda” som brydde sig mer om resultatet i matchen än om poängpengarna har jag ingen aning om, men det är i alla fall för mig tydligt att klubbledningarna någonstans måste säga stopp.

NHL-hockeyn, business om något, satte ett tak på vad en trupp får kosta för att skapa en bredare topp där alla inblandade faktiskt har en chans att tävla. Bara en tanke.

Det vore väldigt synd om motorerna skulle tystna på fler orter. Speedway är skön underhållning, och ska upplevas live. Inte på tv. Men är det inte dit sporten är på väg?

Mer läsning

Annons