Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett ÖSK gick emot strömmen

NA-sporten sätter punkt för ännu en galet intensiv lördag. Där bland annat ÖSK blev överkört i fotbollsallsvenskan, Kif klappade ihop och tappade tränaren i sista matchen och ÖSK Handboll bara klarade av att matcha sin måttstock i en halv match.
Skrällen? ÖSK Innebandy vann pliktskyldigt – efter ett år utan seger.

Annons

Årets bästa idrottsstad i Sverige, enligt SVT. Däremot stora och feta frågetecken för lagens resultat i toppserierna.

På lördagen såg jag på plats två matcher där våra ÖSK-lag i botten av tabellen skulle kunna skrälla och ta säsongens första segrar. Jag började med ÖSK Handboll mot Västerås Irsta i Idrottshuset.

Där fick jag se ÖSK gå upp i en femmålsledning i första halvlek. Mycket tack vare Vivian Kamels fantastiska målvaktsspel och Irstas fantastiskt usla omställningar som bland annat genererade i sex tekniska misstag på kort tid i den första halvleken.

När det skulle avgöras i den andra halvleken förlorade ÖSK i ett känsligt skede med 0–5 och tappade samtidigt allt självförtroende.

Mot ett lag man kvalat mot tidigare, mot ett lag man haft lite som en måttstock och till och med besegrat på försäsongen. Inte bra. Men inte oväntat för en nykomling.

Det som saknas är fortfarande en rejäl skytt som kan ge anfallsspelet en dimension ytterligare och hota på flera sätt.

Och samtidigt vara en utpräglad ledare i laget. Som lyckas dra i handbromsen när benen börjar skaka. Att 0–5 aldrig kommer, utan stannar vid 0–2.

Den rekryteringen räddar bergis kontraktet.

Så stabil grund har ändå ett ÖSK utan skador. Carin Bergdahls vänsterhand är mer än elitseriemässig i hennes bästa stunder och Mikaela Johansson, 20, från Skövde är tillsammans med Carolina Järlstam, 19, en framtidsduo med stor potential.

Bara ett par timmar senare lyckades ÖSK Innebandy äntligen vinna när mina ömmande skinkor gav sig upp på ytterligare en elak träläktare i Mellringe.

Trots att offside inte finns i innebandy känns det verkligen så. Klart att även det här damlaget skulle spela i Idrottshuset redan i år. Jag har skrivit det förut och jag gör det igen. Adressandring.se. Många i laget är studenter och då får man schyst rabatt.

När ÖSK kvalade upp för två sedan tyckte jag att det blev ett år för tidigt. Dels organisatoriskt men även spelmässigt tar det tid att anpassa sig till ligan. Den frejdiga anfallsinnebandyn från division 1 blir i elitserien till att laget blottar sig och öppnar upp för motståndarna i stället.

Laget behöver fortfarande mer bredd och spets. Nu gick man i runt på elva spelare och i stort sett bara två femmor hela matchen.

Bredd skulle man få i en handfull nya medelmåttiga spelare som skulle kunna få ännu bättre fart på träningarna. Både spets och bredd finns i förlorade spelarna Kristin ”Krilla” Gustafsson och Sofia Atterfors som saknas från förra året. En 25-åring och 20-åring som nu spelar i det lokala division 2-laget IBK Rutin, som består av slocknande stjärnor från Öbo-tiden.

Men den här kvällen var det inte läge att prata spets och bredd. I stället fick jag äran att säga grattis till nye tränaren Mikael Nilsson som äntligen fick sin efterlängtade seger.

Nu hoppas jag nästa kommer inom ett år. Så vi slipper den gamla uttjatade tidningsvinkeln.

Mer läsning

Annons