Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Europa får vänta - festen blev uppskjuten

Härmed kan meddelas att festen i Örebro är uppskjuten. Brommapojkarna skulle bli den lättsmälta munsbiten som färdkost på vägen ut i Europa.
Men tuggan fastnade i halsen. Och irriterade ordentligt efteråt.

Annons

Det började inget vidare för ÖSK. Det slutade heller inte särskilt lyckat. Och däremellan fick vi se en uppvisning i kollektiv kramp när bollen närmade sig BP-målet.

I princip alla – ja, det fanns inte enda BP-supporter på bortaklackens sektion –som hade kommit till Behrn arena var där för att få vara med och fira ÖSK:s utstakade färd ut i Europa. Men två saker satte tonen direkt: BP:s tidiga ledningsmål och att spelmotorn Nordin Gerzic kom till spel skadad.

Beslutet att låta Gerzic starta halvskadad var en misslyckad chansning som jag kan se tre naturliga förklaringar till:

1. ÖSK underskattade BP:s motståndskraft.

Mitt svar: Nej, så oproffsigt agerar man inte.

2. Nordin Gerzics betydelse för laget är så stor.

Mitt svar: Ja, i alla fall i en match där man förväntas föra spelet.

3. Spelaren själv ville så gärna vara med om en historisk kväll.

Mitt svar: Ja, jag tror definitivt att det brann en låga inom Gerzic att få vara segerregissör. Det hade krävts läkarorder för att han frivilligt skulle sätta sig på läktaren.

Sixten Boström sa själv på presskonferensen att ”det var en chansning” men inte i den bemärkelsen att det skulle tolkas som något negativt.

Resultatet blev hur som helst inte lyckat. Redan efter ett par minuter kunde man från läktaren se att Gerzic höll igen på löpningar och tog små haltande steg i mittcirkeln. Därmed kom ÖSK aldrig upp det passningstempo man vant sig vid på hemmagräset.

När BP dessutom tog ledningen på säsongens första riktiga målvaktstavla från Alvbåge spred sig osäkerheten. Gästerna kunde sedan krypa bakåt, spela enkelt och satsa än mer på kontringar.

Frustrationen på planen innebar stressade avslut där Roni Porokara i första halvlek var den värste syndaren. Hans självförtroende sjönk och från läktaren kom både burop och öppna hånskratt.

ÖSK-tränaren var mäkta irriterad på hemmapublikens agerande efteråt. Han kallade det ”ett svek” och anklagade örebroarna för bristande stöd – även de som inte orkat ta sig till arenan i ett så avgörande läge.

Det var ett ovanligt tufft utspel från Sixten Boström som dessutom kom helt oprovocerat inför den samlade presskåren. Jag förstår känslan men måste också returnera en del av förklaringen till hans egen trupp. Flera spelare visade med sitt kroppspråk på planen öppet missnöje mot lagkompisars felaktiga beslut i avgörande situationer. Och när de klara målchanserna i slutskedet brändes kastade sig spelarna i förtvivlan ner på gräset.

Naturliga reaktioner. Men också sådant som eldar på ett gryende missnöje hos en publik som bara längtar efter ett eller två hemmamål.

Övrigt notervärt från matchen:

» Samtliga tre inhoppare svarade för bra insatser. Astrit Ajdarevic både ordnade och tog hand om straffen, Per Johansson fick fart på mitten och Eric Bassombeng hade lilla julafton med BP:s ytterbackar.

» Sista kvarten skapade ÖSK chanser som borde räckt för seger. Men ÖSK saknar de riktigt kliniska avslutarna. Varken Porokara, Bedoya eller Astvald har den självklara känslan för var målet är placerat.

» Kommentar från läktaren när utvisade Segerström vandrade av planen: ”Nästa år får du spela mot Degerfors!”

Lite fyndig var den allt.

Allra sist: 1–1 innebär oförändrat utgångsläge i tabellen. ÖSK har fortfarande ett gyllene läge att ta sig ut i Europa. Och det var kanske som en kollega sa: ”Nu kommer ju matchen mot Göteborg plötsligt att bli intressant”.

Jag tror å andra sidan att klubben gärna sluppit använda det PR-knepet.

Mer läsning

Annons