Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

F1 - lika mycket business som sport

Nu har jag sett mitt första formel 1-lopp live.
Eller rättare sagt: Jag såg bilarna braka förbi de fem första varven. Resten av loppet på Spa ägnade jag åt att svära åt en taskig internetlina.

Annons

Lyckades i grevens tid få hem texten om Marcus Ericsson och Sam Bird här intill. Sedan monterades GP2-pressrummet ner bit för bit och jag och fotograf Pavel blev utslängda.

Har nog aldrig upplevt en sämre presservice.

Skriver den här krönikan bland stimmiga formel 1-supportrar från ett öltält, en bit från banan, som visar sig ha en uppkoppling med racerfart.

Så kan det gå.

Efter Sebastian Vettels seger i F1-loppet vällde det in folk på banan. Alla ville ha sin egen mobilbild från banan och folk ställde upp sig på mållinjen. De riktiga hardcorefansen letade rester från kraschade bilar ute vid skyddsbarriärerna. Sånt är hårdvaluta i den här branschen.

Frågade en polis om publiksiffran och han berättade att det var 60 000 människor på plats mitt ute i Ardennesskogen. Överallt säljs det souvenirer och annat till snuskiga priser. Skulle köpa en liten spröd våffla, den belgiska specialiteten, på vägen ut men ångrade mig när jag fick höra att den kostade 80 spänn. Formel 1 är minst lika mycket business som sport. Om inte mer.

Samtidigt är det en häftig upplevelse. Ljudet går inte att förklara, det måste upplevas. Plockade ur öronpropparna några gånger för att få den rätta känslan men fick snabbt stoppa tillbaka dom. Trumhinnorna är nära att sprängas och ljudvågorna går vidare och fortplantar sig ner i magen så att man hukar som att man fått ett knytnävsslag rakt i mellangärdet.

För att inte prata om farten. Det var grymt att se tre bilar i bredd uppför världens coolaste kurva, Eau Rouge. Hur vågar de? Marcus Ericsson låg precis bakom Fabio Leimer i GP2-loppet när schweizaren brakade rakt in i muren i 270 kilometer i timmen. Det blev bara smulor kvar av bilen medan en chockad Leimer sprang från olycksplatsen. Att han över huvud taget överlevde känns som ett mirakel.

För Marcus Ericsson blev inte andra året i GP2 någon succe, även om han inte fullständigt misslyckats. Fyra krascher med Sam Bird blev åtminstone en för mycket. Privat är stallkompisarna så olika de kan bli. Marcus är den lättsamma typen, alltid nära till skratt, medan Sam har en kaxig uppsyn trots att han är så liten att jag skulle kunna sätta mig på honom. Båda har stora vinnarskallar och istället för att samarbeta har de kört bort varandra.

Hoppas verkligen inte att Marcus karriär tar stopp nu. Han fyller 21 i september och är fortfarande en av världens största talanger. Storsponsorn Göran Henriksson, som driver Olsbergs, fanns på plats på Spa och när jag frågade honom om han kan tänka sig att stötta Marcus även i fortsättningen så blev svensk motorsports störste sponsor först tyst en lång stund innan han svarade ”en smålänning ger sig inte så lätt…”

En sits i GP2, serien närmast under formel 1, kostar i runda slängar 20 miljoner per år och de förare som inte vunnit serien under två år behöver sannolikt ha en stor pengasäck för att ta sig in i formel 1. Marcus har nu hamnat i den kniviga situationen. Själv vill han gärna köra vidare hos iSport i GP2 ett år till, tror att han kan vinna mästerskapet om han får en ny chans. Jag hoppas att han får det.

Marcus störste supporter ”Bowe” Bovenius, en flygledare från Linköping, berättade för mig att Marcus Facebookbaserade Fanclub nu har 2640 medlemmar från 60 länder. Allt från Malaysia till Mexiko. Så visst är målarsonen från Kumla populär ute i världen.

Mer läsning

Annons