Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För många fel när det verkligen gällde

Det var en magisk afton som slutade… i bedrövelse.
Storpubliken 6821 åskådare lämnade Ica maxi arena i Sannahed som ett stort lämmeltåg efter att Piraterna säkrat SM-guldet i det näst sista heatet.

Annons

Samma publik som bara någon timme tidigare redan börjat se fram emot det stora partajet på Folkets hus inne Kumla. Nu hamnade istället alla guldkepsar, upptryckta t-shirts och löpsedlar i soporna.

Vad var det egentligen som hände? Jag vet faktiskt inte riktigt. Just nu känns det bara tomt. Kanske gick det för lätt i början.

Indianerna behövde bara sex heat på sig för att köra in Piraternas tolvpoängsförsprång.

Efter åtta heat, vid ställningen 31-17, var Indianerna mästare.

Det var klappat och klart. Jag tog ett varv runt banan i den vevan och fick uppleva en elektrisk stämning. Det var nästan omöjligt att ta sig fram, fullpackat med folk överallt. Vuxna män som vrålade, tjejer som tjöt och barn som hängde i klasar över staketet och viftade med sina flaggor när indian-förarna åkte ärevarv. Fullständigt galet.

Det känns som Indianerna delvis slarvade bort det här. Det är oacceptabelt av en rutinerad förare som Bjarne Pedersen att grovt köra genom starttejpen och bli utesluten två kvällar i rad.

Piotr Protasiewicz kraschade bort sig i sitt första heat och tändsystemet på Simon Gustafssons cykel la av och då slocknande även tändningen hos Simon.

Lägg dessutom till Antonio Lindbäcks röda-lampan-miss från matchen i Motala och det är lätt att inse att Indianerna gjorde för många misstag när det verkligen gällde.

Matchavgörande var givetvis även Ryan Sullivans skada. Super-Greg Hancock och Jonas Davidsson hyllades som de stora hjältarna av piratfansen men jag vill påstå att Przemyslaw Pawlicki svarade för den enskilt mest avgörande insatsen när han sänkte Sullivan.

Jag påstår inte att Indianerna tagit guld med ”Henka” Gustafsson i laget men eftersmaken hade känts så mycket bättre om han fått chansen.

Inget ont om Grzegorz Zengota, han gjorde ett helt okej inhopp, men när Ryan Sullivan slog sig fördärvad i Motala var Henka den självklara ersättaren. En bättre reserv i Sannahed finns helt enkelt inte. Dessutom älskad av (nästan) alla - med undantag av lagledaren "Dalle" Andersson Bäckström.

Synd att prestige fick komma emellan. Det var "Dalle" som fick Henka att riva upp livstidskontraktet med Indianerna för några år sedan och efter det har de aldrig varit speciellt såta vänner.

Det kan tyckas idiotiskt av Henka att gå ut i NA veckan före SM-finalen och klargöra att han inte tänker sätta sig på avbytarbänken något mer. Men det finns en historia bakom. Jag vet att Indianerna under många år tog sin fixstjärna för givet samtidigt som Henka var lite för snäll för att ställa krav. När det var ebb i klubbkassan fick de utländska förarna ut sina pengar först, annars skulle de inte komma tillbaka till nästa match, och det var inte alltid det fanns något kvar till Henka längst bak i kön. Han fick snällt vänta på sitt gage tills det kom in nya pengar. Nu påstås det att klubben ligger efter med löneutbetalningen igen.

Till slut pyste det ut. Henka har helt enkelt tröttnat på att vara dörrmatta.

Synd bara att det kan ha kostat klubben ett SM-guld.

Mer läsning

Annons