Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Perfekt avslut för Henriksson

Den 5 augusti 1991 inleddes en lysande fotbollskarriär.19 år senare klev Sebastian Henriksson av Stora Vallas gräsmatta – för gott.

Annons

Efter A-landskamper, Champions League och hundratals allsvenska matcher lämnar han nu fotbollslivet bakom sig.

– Det kan inte bli bättre än så här, säger 36-åringen.

Det var starka scener som utspelade sig på Stora Valla i lördags eftermiddag. I matchminut 70 lyfte fjärdedomaren sin skylt och visade siffran nio. Sittplatspubliken reste sig upp och gav en av Degerforsfotbollens största profiler ett värdigt avslut.

– Det känns jättebra. Det var roligt att vi kunde vinna sista matchen och att få avsluta här på Stora Valla, där allt började, säger Sebastian Henriksson.

Karriärens två sista säsonger blev i moderklubben Degerfors IF. Han har hunnit med att spela upp klubben i superettan – och att stanna kvar i samma serie.

Kroppen har tagit stryk

Trots det hade han hoppats på betydligt mer.

– Det var en stor skillnad att gå ner från tio pass i veckan till fem-sex. Jag trodde att det skulle vara skonsamt mot kroppen, men i stället har den tagit stryk. Jag har inte kunnat hålla kvaliteten i kroppen och kunnat gått för fullt. Rent spelmässigt hade jag hoppats på mer, säger han.

Ångrar du att du inte lade ner karriären efter säsongerna i Örebro SK?

– Absolut inte! Jag var med och tog klivet upp och har fått spela med ett härligt gäng. Det har varit jobbigt, när man varit på en hög nivå och känna att kroppen inte hänger med längre. Därför var det ett enkelt beslut att ta.

Vad ska du göra nu?

– Det ska bli skönt att få lediga helger. Jag ska umgås med min familj, vara med och skjutsa på barnen titta när de dansar och idrottar. Det är sånt jag missat.

Kommer du kunna släppa fotbollen helt?

– Det kommer säkert klia i benen när säsongen drar i gång nästa år. Fotbollen har blivit en livsstil och det kommer jag inte släppa. Även om jag inte springer efter en boll kommer jag göra någonting annat. Vi får se om jag kommer vara aktiv inom fotbollen. Självklart har jag fått många idéer genom åren och lärt känna mycket folk. Det jag vet är att jag inte vill bli tränare. Jag vill kunna leva ett annat liv.

Du har varit fotbollsproffs i 19 år, men haft väldigt få skador. Är det tur?

– En del säger det, jag säger att det är noggrannhet. Jag har nog varit lite extrem med träning, sömn och kost genom alla år.

Vad kommer du minnas när du blickar tillbaka på karriären?

– Oj, det är mycket. Från Degerfors minns jag givetvis när jag gjorde debut som 16-åring. Sören Cratz trodde mycket på mig och sa redan innan säsongen att jag skulle göra debut. Jag trodde honom inte, men det fick jag göra på hösten. Säsongen efter rullade det på och jag fick spela mycket när vi gick upp i allsvenskan. Det är ett starkt minne. Matcherna mot Parma var också häftiga som 18-åring.

Efter ett par lyckade år i Degerfors drog storklubbarna i talangen. Det blev till slut Örgryte som vann dragkampen. Det var också där han spelade när han fick göra landslagsdebut mot Japan 1996. Efter två år i Örgryte gjorde han det ”förbjudna bytet” till IFK Göteborg.

Häftiga matcher

De sex säsongerna i blåvitt rankar Henrikson själv som sina bästa.

– Jag var i rätt ålder och kände mig som starkast. Derbyna mot Örgryte på ett fullsatt Ullevi och alla Europamatcher vi spelade var häftiga att uppleva.

Efter tio år i allsvenskan ville han 2003 testa något nytt. Kontraktet med IFK hade gått ut och italienska serie A-klubben Piacenza bjöd in till provspel.

– Det var intressant att se hur italienska lag tränar och spelar. Men det kändes ändå inte riktigt rätt, så det blev Norge i stället.

Det hann bli tre säsonger i Odd Grenland innan han vände åter till svensk fotboll 2006. Länge såg det ut att bli Degerfors IF, men när Örebro SK kom in i bilden gick det snabbt. Återkomsten i DIF-tröjan kom i stället 2009.

Perfekt avslut

Att han fick avsluta karriären i sin moderklubb, inför sin hemmapublik och med en seger borde vara fulländat. Men Henriksson grämde sig ändå lite över att det inte blev något mål i avskedsföreställningen.

– Jag skulle ha gjort två mål i dag, men det fick räcka med en assist i dag. Det kan inte bli en bättre avslutning än så här.

Mer läsning

Annons