Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fotbollen är så mycket mer än själva matchen

De senaste veckorna har jag återigen blivit påmind om vad jag allra mest har saknat från min numer rätt avlägsna fotbollskarriär.
Bussresorna. Att fara runt Sverige i en enda lång roadmovie.

Annons

Stanna utanför Gränna och pinka, äta en macka, dricka lite kaffe i plastmugg och se ut över Vättern. Sitta sent i natten och lyssna på musik eller läsa en bok medan mötande bilars ljus blinkar i bussens innertak. Det var gemenskap, vänskap, tillhörighet.

Numer reser jag på egen hand till de allsvenska arenorna. Tåg till Göteborg för match, vidare med hyrbil dagen efter till Hällevik i Blekinge och direkt efter slutsignal genom de småländska skogarnas vägnät till Jönköping för övernattning och hem igen. Stanna vid en bensinstation i Växjö för att tanka, fundera lite över lumparåren på stans regemente och hur nära det ändå var att jag hamnade i Östers IF då på 80-talet.

Ett par dagar senare tåget till Halmstad. Varberg och Falkenberg far förbi, ungdomsår på campingplatsen vid Skrea strand, vatten i förtältet, Kalle Anka och grillchips.

Match i spöregn på Örjans vall. Hyrbil, mörker och oväder ner till Helsingborg där man vandrar runt under en vilodag, sitter med en kaffe latte invid hamnen och ser sundets raseri slå in mot vågbrytarna medan vinden tjuter och kvider mellan hundratals segelbåtsmaster.

Jag reser i ensamhet, jag utforskar och noterar på egen hand, inne i mitt huvud. Sedan den stora samhörigheten, umgänget och det välbehövliga sociala inne på arenorna inför och under matcherna. Funktionärer, spelare, tränare, domare, publik och mina kollegor flyger och kör in från olika håll till den stora festen. Matchen, tv-sändningen, jubel, glädje, ilska och besvikelse. Fem-sex timmars intensivt arbete och nöje, fulla (jodå) läktare, sånger och skrik.

En explosion av känslor, hemmalaget vinner, slutstudio i tv:n och den stora tomheten när arenan tömts. Kvarliggande programblad, kaffekoppar och plastflaskor som yr runt i vinden, svettiga spelare som joggar ner och stretchar i elljuset som fortfarande stirrar ner på planen. Kvällen avslutas på ett american steakhouse med barbecue ribs och en ramlösa citron. Varvar ner, snackar skit.

Den svenska fotbollen är inte död och ointressant som många vill få det till efter da capo-fiaskot i de europeiska cuperna.

Man får ta den för vad den är och sluta jämföra med europeisk toppfotboll. Det är meningslöst. Det handlar inte bara om själva matchen, kvaliteten utan även allt runtomkring. Gemenskapen, vänskapen och tillhörigheten.

Mer läsning

Annons