Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fotbollen pendlar som världens börser

När jag 1996 spelade som professionell fotbollsspelare i Kina så tjänade jag rätt mycket pengar. Jag insåg att den säsongen var min riktiga pensionförsäkring då jag aldrig mer skulle kunna komma upp i den summan som säsongen gav.

Annons

Så jag kontaktade förstås en person med kunskaper om hur man får pengar att växa.

Snabbt fixade han en placering som skulle ge god utdelning både på kort och lång sikt. Det var goda tider, börserna exploderade, mina dollar hade ett mycket högt värde och jag kunde nästan se dag för dag hur värdet bara växte och växte. F-n, är det så här det är, tänkte jag och beställde in en räkmacka till. 

Nu är det andra tider och de där pengarna som brutalt studsade i taket har fallit och fallit och fallit tills jag idag knappt öppnar de där värdebeskeden som dyker upp i brevlådan då och då. Men jag har inte fått några kravbrev än så länge så några dollar måste det fortfarande finnas på det där kontot. 

Numer vet jag ju att det är så där. Börsen går upp och ner och har så gjort genom världshistorien. Som en atlantångare tuffar det där som jag kallar världsekonomin, men som säkert heter något finare och krångligare på riktigt. Den guppar från vinter till sommar, genom stormar, västlig bris och hetta. Det går upp och det går ner och ingen kan på riktigt förklara varför det är så här. Decennium efter decennium tills vi hör någon flane stå med blinkande dataskärmar bakom sig och förklara det med psykologi. Jaha, okej. Men då så...

Jag undrar om det är samma skumma psykologiska fenomen som ligger bakom det oundvikliga faktum att fotbollsklubbar åker berg och-dalbana genom historiens serietabeller. Först några goda år, sedan kraschen och alla hårda ord, till sist återuppbyggnaden och den långa tunga vägen till toppen igen.

Jag har funderat mycket på det här men vet inte om jag har några svar. I början av 90-talet var Djurgården hela Sveriges krisklubb med massor av problem. Sedan kom alla SM-guld, hyllningarna, alla skulle göra som blåränderna. Nu är det riktig kris igen. IFK Göteborg samma sak, på kanten av stupet precis innan succén i Uefa-cupen 1982, sedan en lång, lång storhetstid tills raset under 2000-talet. Nu är de ett föredöme igen med ungdomssatsning, SM-guld 2007 och toppstrid varje år. ÖSK har pendlat från medaljer på gränsen mellan 80 och 90-talet, några minuter från ett guld 1994, kris, ekonomisk ruin och nu snart i toppen igen. AIK, Malmö, Helsingborg, Gais, Örgryte, ja nästan varenda allsvenskt lag har pendlat som världens börser.

Varför är det så svårt att vara långsiktig och få en kurva som inte pendlar mellan sportslig katastrof och salig lycka. Att vinna jämnt är förstås inte realistiskt men man måste ju kunna får bort frontalkrockarna. Eller?

Ska vi skylla på psykologin igen kanske?

När det går bra kommer lycksökarna in, de som bara vill synas och glänsa. Med vänsterhanden kör de succén i botten. Krasch. Sen får de som verkligen bryr sig om klubben städa upp skiten efteråt. Å så rullar det på igen tills nästa gång...

Mer läsning

Annons