Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fyra i rad - bra början för bästa bortalaget

En vecka till hemmapremiär, och jag var bara tvungen att smyga förbi hallbygget Behrn arena i går. Varför man nu säger förbi när man faktiskt stannar till. Måste nog säga att det ser ut att bli rätt läckert, när det blir klart. Ingen superarena, men en helt ny rymd och komfort än Örebros hockeypublik varit van vid.

Annons

Och den har inte varit bortskämd.

Färdig kommer den inte att vara den 28 september, men tillräckligt för att man som örebroare inte längre ska behöva skämmas inför eventuella gäster.

Örebro Hockey, och då pratar jag om laget, håller som bäst på att duka upp för en fantastisk nyinvigning av den gamla hallen. Två raka segrar i inledningen.

Jag såg Leksand ta emot Örebro. Det som på förhand målades upp som ett tidigt toppmöte såg från start ut som ... ja, som ett tidigt toppmöte. Full fart från första nedsläpp, och inte en enda avblåsning innan pucken låg bakom Leksands målvakt Erik Hanses efter 6.48. Mäktigt slagskott av Henrik Löwdahl.

Med bara minuten kvar av matchen stod det, inte direkt otippat, 2–2. Allt talade för förlängning, inte minst som tre av fyra möten lagen emellan i fjol stod 2–2 efter 60 minuter. Då hade lagen delat på första perioden spelmässigt, Örebro ägt den andra och Leksand den tredje.

Men närkingarna spräckte tesen om traditionens makt när Johan Adolfsson satte upp ett anfall, tog en bentackling i mittzon men fick pucken till Matt Keith. Kanadensaren rundade buren och skickade en perfekt passning till Pär Edblom. 3–2 med 56 sekunder kvar. 4–2 när Leksands kapten Pelle Prestberg gav Conny Strömberg pucken i masarnas zon. Strömberg snurrade ett helt varv och passade Johan Wiklander i samma rörelse. Briljans.

Örebro Hockey var allsvenskans bästa bortalag i fjol. Krasst sett var det bortaspelet som tog Örebro till kvalserien. 49 poäng, en mer än hemma gav en total tredjeplats. Så egentligen finns, och har inte funnits, någon anledning att sucka över fyra raka bortamatcher i inledningen. Tvärtom kan jag känna att det är ett bra sätt att ta sig in i serien utan krav på skönlir och extravaganser. Utan att behöva bjuda hemmapubliken på kalaslir utöver resultat.

Om 2–0 mot Borås i premiären var en vinst utan några vackrare inslag så fanns desto mer godis att hämta i Leksand. Men den främsta uppgraderingen från fjolåret är, tycker jag, en rivig och jobbig tyngd som Aulin, Keith, Björklund och några till bidrar med på forwardsidan. Och då har Emil Kåberg ännu inte debuterat.

Med Christoffer Norgrens snabba tillfrisknande har Örebro ett överskott på backar. Tio just nu, med Antti Hulkkonen på korttidskontrakt. Roligast tycker jag är Robin Olssons comeback. Tio månader med diskbråck, och det var oklart om Robin skulle kunna spela mer hockey.

Det kan han. Bäste back i går. Inte så stor, men smart så det räcker väldgt långt.

Mer läsning

Annons