Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gefle är allsvenskans hårda verklighet

Förr eller senare kommer verkligheten alltid ikapp. I fotbollsallsvenskan heter den Gefle.
Tre avslut på mål, tre avslut i mål.
Sällan har mer effektiv rullgardin dragits ner inför ögonen på ett hemmalag.

Annons

Den galghumoristiskt lagde skulle kanske kunnat säga att vi i alla fall hade tur med vädret. Det var ju en underbar vårkväll som var tänkt att förgyllas med ännu en trepoängare till ÖSK.

Men trots ledning två gånger om slutade kvällen i totalt mörker.

Gefle kom, kämpade och segrade. Det märkligaste är kanske att det trots ett massivt bollinnehav för ÖSK inte kändes helt ologiskt att gästerna åkte hem med poängen.

Gefles kontringsfotboll var klinisk. Deras tre mål var inte slumpbetonade utan frukten av smart passningsspel och snygga avslut. Och efter båda ÖSK:s ledningsmål klev de fram och satte tryck på hemmalagets försvarslinje som den naturligaste sak i världen.

Jag har sällan sett John Alvbåge så uppgiven efter det att Jonas Lantto smällt in sitt andra och Gefles segermål i slutminuterna. I hans fall är man ofta van att använda begrepp som en hundraprocentig målvaktsinsats. Var detta då en nollprocentig?

Senast ÖSK startade allsvenskan med två raka vinster var 1968. Men det var inte Allvbåges fel att den sviten sprack.

I stället var det mittfältet som klappade ihop. Både framåt och bakåt. Första halvtimmen slogs knappt två passningar i rad till rätt adress.

Alejandro Bedoya gjorde visserligen ännu ett snyggt mål men hittade för sällan luckorna i sina löpningar. Magnus Kihlberg har jag aldrig sett så ofta med boll vid fötterna. Inget ont om tekniken, men det är sannerligen inte hans roll att vara spelfördelaren i laget. Det gick alldeles för sakta.

Och den som ska vara kreatören har ännu inte fått spelet att flyta den här säsongen.

Nordin Gerzic var helt bortraderad ur matchbilden. Gefles häftplåster Yussif Chibsah ledde de inringande styrkorna. Gerzic tycks ännu sakna fjolårets klipp i steget för att rycka förbi sin markering. Och heller inte orka med grovjobbet bakåt för att hjälpa en ansatt backlinje.

Den typen av blottor älskar Pelle Olssons lag att straffa. På pressträffen efteråt pratade Gefletränaren om spelarnas karaktär, om att överlevnadskampens positiva energi från fjolårshösten flödat vidare in i årets säsong och nyttiga lärdomar i träningsupplägget.

På detta kontrade Sixten Boström som bara han kan göra:

–Jag hoppas också vi lärt oss något av den här matchen.

Den läxan bör göras snabbt. Redan på torsdag väntar Häcken på bortaplan, ett lag som ÖSK haft svårt att bemästra på senare år.

Kushtrim Lushtaku fick nu starta till höger i anfallet och han gjorde en hel del bra. Före avspark presenterades Paulinho för sin nya hemmapublik.

Alla offensiva värvningar sätter fingret på en intressant detalj i lagbygget. Hur reagerar ÖSK:s U21-landslagsman Marcus Astvald på den nya, hårdare konkurrensen?

Förra säsongen var hans namn det första tränaren Sixten Boström plitade ner i laguppställningen. Astvald startade alla 30 seriematcher i högeranfallet. I år är tillvaron och hackordningen betydligt ovissare.

Bra för laget i stort. Mindre roligt för 20-åringen som redan hunnit med imponerande 50 allsvenska matcher. Men som förberedelse för ett steg ut i den större fotbollsvärlden måste det vara en mycket nyttig skola att gå igenom.

Allra sist: Geflesupportrarna visade distans till sitt eget lags rykte. På bortasektionen fanns en stor banderoll med texten ”Samba-GIF”.

Sån humor gillar jag.

Mer läsning

Annons