Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Guldsnacketäntligen mer änbara tomt prat

Kanske är det konstigt att inleda en krönika som ska handla om speedway med hockey, men går man lite på djupet så saknas inte beröringspunkter. Åtminstone inte om man träffat Emil Kåberg någon timme innan de korta milen i bil till Sannahed och Indianernas premiär.

Annons

Jag har länge beundrat bensläparstjärnorna för deras märkliga kombination mellan vilja att tävla med livet som insats för småpengar, samtidigt som de lever nomadliv som få av oss normalstörda skulle acceptera. Robert Gustafssons klockrena parodi på den förre världsmästaren är, om någon trodde något annat, i allt väsentligt sann. Jag blir inte ens förvånad om bajamajorna i Krakow faktiskt existerar.

Emil Kåberg har kört mellan Viby och Karlstad i åtta år, aldrig varit sen, aldrig gnällt. Snöstorm eller glansis. Nu kapar han mil, ska spela för Örebro, och jag tror som tränaren Peter Andersson – folk fattar inte vilken tung värvning det är, för att Kåberg oftare syns i utvisningsstatistiken än målkolumnen.

I Sannahed är det nya också delvis ålderstiget. 40-årige Henka Gustafsson fick inte plats i premiärlaget, men var tillbaka i rätt depå och bara det ger laget ett hjärta.

Ryan Sullivan är 36, och ska tillsammans med Antonio Lindbäck ge Indianerna nya vingar. Rätt många fjädrar saknades i fjol, då laget kändes ihåligt och kantstött. Vingklippt om ni vill.

Sullivan kom på morgonen, testade världens mest omtalade ljuddämpare och var ett halvt varv efter i första heatet. Mer av dyin’ än flyin’ Ryan.

Men Lindbäck flög hem 3-3. Sedan två raka femettor och när Simon Gustafsson spöade Fredrik Lindgren vaknade stadion ur majkvällens kylskåp. En tuff och svårköpt prestigeseger för Simon, som dessvärre gick i koma sedan och nollade tre raka.

Det snackas guld runt Indianerna, och för första gången på många känns det som något mer än bara prat. Som något möjligt. Sullivan bör rimligen hitta inställningar med den nya ”silencer” som han inte kom överens med i går. Simon Gustafsson kan också mer.

Men när fem förare snittar runt tio blir det bra ändå. Den bredden talar indianspråk, hur nu det låter.

Småland har vunnit SM alla år sedan 2004. Småland ska detroniseras. Småland ska stampas på. Det är alla mot Småland nu. Här var det Kumla mot Målilla, men så oerhört mycket mer än så. Här var några av de bästa i världen på att köra fyra varv utan broms. Och nästan tre och ett halvt tusen såg på. När jag skulle släcka ned datorn och åka hem tränade Bjarne Pedersen starter, medan Henka Gustafsson skruvade på en annan maskin.

En bild som är speedway, som säger något om dess själ: Depån fem minuter före första heatet. En polack som heter Mroczka vevar febrilt med armarna för att jaga upp någon form av värme i den taniga kroppen. Några meter bort tuggar Antonio Lindbäck hamburgare från grillen, hängande mot staketet, medan någon varmkör hans motor. Där ute sladdar en traktor grus, som den alltid gjort. Som om den aldrig gjort annat.

Mer läsning

Annons